Genom Ajna

Jag mitt nöt har glömt länka till min nya blogg!

Så är det med en bränd hjärna;)

 

Här kommer den nya, varmt välkomna in!

 

Jag visste väl att det var för mycket denna veckan.

Rep i Tisdags, hundvakt Måndag och Onsdag och träff med spelmanslaget ikväll och spelning imorrn...

Idag säger hjärnan stopp och om jag ska klara spelningen imorrn så måste jag hoppa över träffen ikväll =( Jävla skit =( Inte ens det jag älskar kan jag göra..... Med människor jag så mycket tycker om, som jag FÅR mycket energi av att umgås med <3

Ikväll är det endel nya människor, och jag ORKAR bara inte stå å kallsnacka med folk jag inte känner.... Å hur otrevlig är man inte om man INTE pratar med folk? Eller? Har jag fel? Det är inte det att jag inte tycker om människor, det är det att det kräver så mkt hjärnaktivitet att lyssna och förstå vad dom säger, och sen säga något tillbaks.

Så är det när man är trött i hjärnan, alla intryck och ljud är såå påfrestande.

Helst skulle jag vilja åka till träffen ikväll, och bara sitta och lära mig låtarna utan att göra eller tänka på NÅGOT annat. Det är det som är utmaningen. Men alla tankar spinner loss, om vad folk gör, heter, lever, tänker, tänker om mig, hur jag är, hur jag spelar..... Jag är så fullkomligt trött på att tänka! Och ju tröttare jag blir desto mer tänker jag... Hur tusan går det ihop?

Det börjar gå bättre när det gäller prestationsångest och tankar i sociala sammanhang, men tankar som har tänkts i många år går inte bara å "ta bort", bara för att man vet att dom är onödiga.

Det är träna, träna, träna som gäller.... Lägga fokus på annat och låta det positiva växa istället.

Men där är ännu en prestation, aldrig kan man bara vara utan man måste anpassa sig hela tiden efter omvärlden och samhället.

 

Jag vill åka ikväll, men jag är rädd att jag kommer vara MER trött imorrn, och hur ska jag då klara en spelning.

Dumma skithjärna.

Dumma skitpms.

Dumma skit-man.ska-tänka-positivt. Idag är jag SUR!

 

Jag kanske helt enkelt skulle bestämma mig för att vara en tråkig människa, och sen öva självkänsla utefter det perspektivet? Även tråkiga människor är ju så klart lika mycket värda. På så sätt kan jag sänka mina krav om att jag alltid måste vara positiv och då kanske jag hittar en balans.

Ordet tråkig är ju dessutom en värdering.

 

Nåväl, nu ska vi se om vi lyckas gå över med en bytta tvätt. Ibland blir små vardagssaker till stora berg.

 

Kärlek.

 

Då har man fyllt 27 år. Det känns bättre att vara 27 än 26. Det känns bra att tiden går. Hellre att den går än att den står stilla.

Det kommer glimtar av sommarbilder för mitt intre, med känslor av skratt och gemenskap. Det känns bra och betryggande, som en tröst sänd från ovan. Jag har inte orkat göra något kreativt, men jag känner inspirationen och lusten till att skapa och forma. Det gör mig riktigt glad =)

 

Idag har jag varit hundvakt åt en liten slyngel på 6 månader:) En hund med stor arbetslust, så vi klickade endel. Hans livsglädje smittade av sig, och vi jobbade också endel så att det blev lite lugn och ro;) En arbetshund av hög nivå, och mellan passen skuttade han omkring ute på trädgården och lekte och kikade på allt utanför staketet. Sen sov han gott (jag också) i omgångar.

 

Nu blir det att däcka, min telefon har jag så klart glömt hos grannen.

Alltså, ibland tror jag att min huvudtrötthet är obefogad och då tror jag inte riktigt på den. Men igår glömde jag plattorna på TVÅ gånger.
Och idag hittade jag inte matskålen som jag gömde för hunden (hahaha!), sen när jag kom hem efter ett par timmar ute så såg jag att nycklarna satt kvar i låset i ytterdörren.... Ja, tur man bor på landet.

Detta är bara ett fåtal incidenser av all vimsighet som har infunnit sig de senaste dagarna. Ibland blir jag faktiskt lite rädd. Det är inte roligt alla gånger.

 

Imorrn kommer en kompis och vi ska fika o hänga i skogen lite, sen på kvällen är det rep med bandet.

På Onsdag är jag hundvakt igen och på Torsdag är det träff med studentspelmanslaget. Fredag spelning.

Det är ju BARA roliga saker, men jag är ganska säker på att jag kommer vara däckad i helgen och eventuellt i nästa vecka också. Jag vet inte, ibland tar det all energi och ibland får jag mycket energi. Jag hoppas den där arbetsterapeuten ringer i veckan så jag får komma på samtal, jag skulle gärna vilka diskutera detta med någon så jag vet hur jag ska parera.

 

Kram & Natti, nu ska jag försöka stilla mitt sinne med lite bokläsning i den mån det går!

 

Ljus & Kärlek

 

Jahopp.

 

Det snöar ute och det känns skönt att slasket väntar med att slaska. Det blir så hemskt mycket tvätt av hundfiltar och lerigt på golven då.

Vad man brukar gå å tänka på är sånna lyxproblem.

Jag satt precis och googlade på lite olika bloggar för jag funderar på att byta hemsida. Jag hamnade inne på en blogg om en kvinna som drabbades av cancer och gick bort för 2 år sen.

 

Jag tycker det är bra att de anhöriga låtit hennes blogg finnas kvar. För tack vare de människor som drabbas av olika sjukdomar och dödsfall så tar vi "friska" vara på livet mer. Är det elakt att skriva så? Det är väl snarare att hedra de människor som drabbats.

 

Vetskapen om hur fri jag är får mig att vilja göra en massa saker men samtidigt så håller min hjärna mig på mattan så gott det går.

Igår var jag så trött i skallen, fattar inte vad jag gjort.. Ett par dagar innan hade jag så bra med energi, och tvättade och grejade här hemma. Antagligen var det det som kostade.

Idag sov jag lääänge, det var skönt och behövligt men jag är fortfarande bäng i huvudet. Frustrerande att man inte kan göra det man vill!

Det var en så bra konsert i stan, som jag så gärna ville se. Men ansträngningen det tar att komma iväg och ta sig dit orkade jag inte med helt enkelt. Jag hade ont i kroppen och trodde det var nån influensa på väg. Men idag mår jag bättre.

Ja det ska verkligen bli intressant att se vad läkaren säger. Kan man rehabiliteras så är ju det så jäkla bra, men man måste få vardagen att gå ihop först har de sagt. Och än så funkar den ju inte så bra, men det är en stooooor lättnad att jag får försörjningsstöd av socialen nu. Äntligen har jag kunnat släppa stenen med inkomst.

Nu ska jag bara hitta mig själv igen och min "jag-känsla".

Jag fattar fortfarande inte hur det har kunnat bli så här, det känns frustrerande och jag blir arg för att jag inte bara kan vara normal och ha ett vanligt jobb som alla andra.

Jag vet att det kommer mycket gott ur det, jag tvingas se mina egna föreställningar om mig själv och min omvärld och jag lär mig handskas med stress och saker på ett nytt vis. Men just nu känner det som att allt går i slow motion.

 

Hursomhelst..

Idag ska jag elda på tomten och grilla korv. Grannen renoverar så det finns en hel del golv att elda upp, sen nån dag när jag har lust så ska jag bygga ett nytt trädgårdsbord också av de fina planken som blir över. Jag har vit färg och trälack också så det blir riktigt lantligt och fint;)

Förhoppningsvis dyker det upp en ny stuga i sommar också, jag vill inte bo här nästa vinter också. Det möglar i köket och och är bara några grader varmt på toan när det är kallt ute, lagom varmt och gott när man ska duscha;)

Sen vill vill vill vill vill jag ha vedspis så jag kan baka gott och somna till spraket. Det är det enda jag önskar här i livet, det kan väl inte vara så omöjligt....

 

 

Var rädda om er och varandra, kram kram.

Idag har varit en fin dag!
Jag har varit lika trött i skallen som vanligt, men hör här!

Jag har:
Tvättat en tvätt=)
Gjort styrketräning OCH fiolövningar:)
Vilat och tagit igen mej efter detta.
Sen åkte jag ut i skogen med hundarna, det var lite jobbigt och jag hade ingen lust alls att åka ut, jag var tyvärr väldigt uppskruvad i skallen för att kunna njuta =S
Sen åkte jag och handlade. Egentligen kände jag att jag inte orkade men jag var så sugen på apelsiner så jag åkte ändå.
Tog på mig finrocken och låtsades att jag var rik=)
Lite kallsvettig blev jag i kassan när det tickade upp mot tusenlappen (ska man köpa det bästa till hundarna så springer det fort iväg).
Jag visste ju att jag hade strax över 1000kr kvar på kontot, men det blev bingo när jag drog kortet;)

Jag är så GLAD, att jag känner mig glad igen. Jag har väl egentligen inte varit nedstämd, men jag har varit så trött i skallen att mina glad-känslor på nåt vis varit bedövade.
Men den senaste tiden så har jag haft mina moments:)
Idag t.ex. så höll jag på å garva ihjäl mej^^ Vilda (kineshunden) låg i sängen med dom andra hundarna när jag på golvet gjorde mitt styrkeprogram. Hon hade ett täcke på sig och hade lagt sig rätt framåt och somnat. Det såg så roligt ut att jag började fnissa åt henne, men ingen av hundarna brydde sig. Så jag fnissade lite till, och då rörde Vilda lite på sig och tittade på mig precis som om; Va ÄRE, kan vi få sova ELLER.. Å då brast jag ut i asgarv varpå Bonnie sätter sig upp och undrar vad jag håller på med och där sitter dom båda två brevid varandra, gäspar nyvakna och BLÄNGER på mig som inte låter dom sova i fred *lol* -DÖDSALLVARLIGA!
Sallie börjar vifta på svansen och jag ligger på golvet och skrattar järnet!
Å vad gött att vara GLAD!
Och när jag håller någon av mina hundar nära mig, vad rik jag är som känner kärlek.. <3
Den känslan har varit så sällsynt de senaste månaderna. Hur mkt jag än försökt och har jag inte känt det i hjärtat.
Men nu är jag på väg tillbaks, underbara!

Det kvittar hur pank jag är på kontot, jag känner ju kärlek!!!!
Wow, DET är livets mirakel.

Nu ska jag dricka lite lakritste som jag köpt. Det var inte gott så jag får skänka vidare det till någon som gillar sånt här konstigt te;)
Någon?

Kvällens mat blev lite mackor bestående av;
Hembakat filmjölksbröd på råg och dinkelmjöl och diverse grejer i.
Rödbetssallad (ska göra egen nästa gång för att undvika konserveringsmedlet).
Getost och avokado.

Mumma!

Till lunch var det grönsakssoppa med massvis med grejer i, och hembakat knäckebröd på majsmjöl..

Det börjar arta sig med kosten :)
Tomtesteg....
Fast... Jag råkade slänga ihop en annanaspaj också... Men jag har bara hälften så mkt socker i och då råsocker!
Mm det är ju så GOTT!

Kram & Kärlek & Ljus!

När jag dör, lova att ha trevligt på min begravning!
Jag har ju inte tänkt att dö förrns jag är riktigt gammal å gaggig, men bara utifall att. (fyller ju 27 nästa vecka, kanske är det en analkande ålderskris som pockar?).
Åsså vill jag ha några spelemän spelandes Empty wallet waltz, för det är lite av slagdängan i mitt liv;)

Hundarna ska vara där dom trivs, och alla saker får ni splitta på och det som blir över ska till Rumänienhjälpen i Ölmstad.

 

Jahopp... Dags att avrunda denna dagen.

Det blir till att värma en kopp te och dra några stråk på felan.

 

Idag hände ett mirakel. När jag satt vid pianot så kände jag en känsla som jag inte känt på säkert ett halvår. Jag kände värmen från musiken i mitt hjärta. Oh! Som jag längtat! Jag är tillbaks.

Nu ska jag göra ingenting jättelänge så att jag så småningom kan göra någonting..

Våren är snart här. Det känns i varenda vindpust som rör runt i håret på promenaderna, det lyser om varenda knopp på träden och det hörs på varenda fågel som sjunger.

 

Kram & kärlek & livsglädje önskar jag er, njut av varenda stund och flyg med på varenda vind <3

 

 

Jaha. -GUD- är som en naturlag.

Om man läser bibeln som om den vore en faktabok så är det för mig lättare att ta till mig av informationen.

 

Skulle man jämföra -gud- med gravitationen, så kan man säga att skilladen på att göra gud personifierad vs naturlag så blir det så här:

Personifierad: Om du klättrar upp i ett träd och hoppar så slänger -gud- dig i marken så du bryter ett ben.

Naturlag: Om du klättrar upp i ett träd och hoppar, så blir den logiska och matematiska följden av gravitationens kraft att du bryter ett ben (din vikt + fallets längd + gravitationen = benbrott).

 

Hänger ni med??

Knappt jag.

Vart jag kör fast lite är hurvida -gud- är en enskild person, om det är en värld där det rör sig många "intelligenser", eller om det är just en naturlag.

 

Det kanske till och med är så här. Låt säga att gud är ljusets gravitation. Om vi då som medvetanden och kroppar tänker gudomliga (positiva, kärleksfulla) tankar, så verkar -gud- ljus-gravitationen starkare. Det är en gravitation som ljuset lyder.

Ja men positiva tankar vibrerar ju i en annan frekvens än negativa.

Den som vänder sig mot gud -ljuset- och de handlingar och tankar som uppmuntras i bibeln, så verkar ljusets gravitation starkare.

Man kan säga att det är som att istället för att vifta med armarna och försöka flyga, så kan man bygga en trappa och på så sätt -samarbeta-.

 

Sådana funderingar kan man få av fiolspeleri iaf.

Jag har börjat andas. Ja, djuupa andetag, och jag har börjat känna skillnad = hitta till nuet.

En gång på en fiollektion på öa så skulle vi gå runt och spela och andas samtidigt. Det låter ju väldigt enkelt, men faktum är att mina fingrar slutade spela.

Nu så tänkte jag att jag får ju ÖVA på det då. Målet är att spela fiol i nuet ihop med andningen. Det går bra faktiskt! Det är ju bra att andas ordentligt också överhuvudtaget, speciellt om man spelar konsert;)

 

I morse drömde jag väldigt nice iaf. Jag och min familj flyttade ihop i ett hus, det fanns VEDSPIS (yää), huset var stort i ytan och i ett rum fanns ett par pianon (skatter!!).

Varje rum var som en liten lägenhet, med en liten balkongdörr. Oh det var så mysigt. Jag gick ut och skulle titta på trädgården, men det var kväll så det var mörkt. Men lite såg man och känslan var underbar.

Jag var lättad. Här ska jag repa mig och må bra, tänkte jag.

Några barn busade, och jag tror det symboliserar röran jag upplever nu.

 

Skönt.

 

Ett budskap om att framtiden ser lugn ut. Att jag behöver bara ladda och vila mig, vidare info kommer visa sig senare=)

 

Hursomhelst,

 

god natt!

 

God kväll!

 

Idag spelade jag o bandet på ett bröllop. Ja vi spelade bara in -och utgångsmusik så det var inte så stor repetoar som skulle brännas av, men vi hade folkdräkt allihopa och det var ju kul, för jag har inte burit folkdräkt tidigare;)

Men det är alltid kul att vara "utklädd", jag älskar det...! Jag har alltid älskat att klä ut mig.

Jag har aldrig spelat på ett bröllop innan, men wow vad fint =) Nu var det ju på a6 så det var ju ingen kyrklig miljö, men dom hade gjort riktigt fint tycker jag! Tänk att nu är man för alltid en del av deras stora dag. Kärlek!

 

Nåväl, nu ska jag sova.

Hade ingen energi innan jag åkte idag, och än mindre har jag nu. Imorrn kommer antagligen bli en jobbig dag, men jag ska meditera och försöka komma på ett sätt att få in mer energi. Jag börjar bli riktigt less på att hela tiden få sota för att jag gör det jag älskar.... Vad är poängen?

Ett framsteg är att jag iaf klarade att titta på melodifestivalen (yay).

Jaja, det är bara fortsätta gå på den väg som intuitionen säger åt mej att gå. Allt vi alla gör påverkar vårt universum, så om man följer intuitionen så hamnar man i balans och FLYT, åsså hjälper vi varandra framåt.

Jag vet inte vart jag är på väg, bara att jag är på väg framåt - hoppas jag.

 

God natt,

 

/avslagna och röriga Tilda.

Tjolahopp!

 

Igår kväll festade Vilda på en halv bunke popcorn, hehe. Hon var snabb som attans medans jag borstade tänderna;)

 

På Lördag ska jag spela på mitt första bröllop, ohh jag kommer börja gråta! Kärlek är så fint! Wow. Tänk att få vara delaktig i nåt så fint som när två människor lovar varandra att stå vid varandras sida, i nöd och lust. Det är så jäkla stort lixom.

 

På tal om kärlek. Så har jag fått svar ang mina funderingar kring gud och diverse religioner (om man har en fundering så kan man låtsas att man fäller ut en antenn, och efter några dagar så får man in en insikt).

Gud är alltså inte en medveten intelligens som styr och ställer, bestämmer saker.

Gud är ljusets ljus, inte bara upphovet till allt liv utan "gud" ÄR livet självt. Allt som växer, är gud. Allt som lever är gud. Kärleken ÄR gud. Vi är så sätt också gud, eftersom vi innehåller liv och kärlek.

Men vi kan också känna hat, och där har vi hittat på djävulen. Ingen mår bra av att odla hat, därför står det i bibeln att man inte ska välkomna djävulen lixom.

Logiskt, när man väl förstår poängen känner jag.

 

Jag tror ju själv att det finns ett visst syfte med var och ens liv, att alla har ett kall.

Endel är mödrar, endel är talare, endel är vandrare, endel är arbetare osv. Allas plats är lika viktig och fyller en funktion i det stora hela.

Så när det står i bibeln att man ska leva för gud, så är det inte så att man ska vara en tjänare. Man gör inte saker för att tillfredställa en gud, såsom genom offergåvor och följa regler.

Utan jag tror att det menas att om man följer den vägen man känner är rätt i hjärtat och på så sätt uppfyller sitt syfte, så hjälper man allt liv att utvecklas och komma framåt. Tillsammans är vi alla en del av gud och bara tillsammans kan vi utvecklas och må bra.

 

Jag har själv sett i en dröm hur många "nivåer" det finns. Här nere på jorden har vi många bördor som tynger oss. När vi går vidare så kan vi välja om vi ska leva fler liv eller gå vidare till nästa nivå, hurvida vi är redo eller inte. Där är det ännu mer ljus. I nivån efter det så är det ännu ljusare, osv.

"Gud" är källan tror jag. Det ljusaste planet. Därifrån vi alla kommer från början. På nåt konstigt vis;)

Jag har bestämt mej för att släppa in "gud" i mitt liv, jag vet inte hur eftersom jag inte tror på en singular "Gud" Som har bestämt allt. Men jag tror på det yttersta ljuset, och det är DET jag vill släppa in.

 

Nåväl, nu ska jag titta på nån film och kanske läsa lite bok, här i min ljusbubbla;)

 

Kram, kärlek och ljus önskar jag er!

Back in Pepparkakshuset. Full av bluegrass och allmän förvirring, som vanligt.
När jag kom hem så väntade ett brev från Irland i min brevlåda. Dom vill ha mej tillbaka;) Jag bara måste tillbaka till dessa människor och denna ö. Denna bilden är tagen på Inis Mor utanför Galway och där bor människorna som jag fick brevet av.

En av de få dagar om året som det är molnfritt på himlen. Jag såg sälar, cyklade långt, solade, hälsade på kossor, spelade musik, gick på upptäcktsfärd vid klipporna och framförallt - kände mig ovanligt hemma och harmonisk.
 

 

 

Nästa bild är tagen mot Salt hill, Galway under en kvällspromenad. Det var svinkallt, och detta året ska jag lätt ta med VANTAR.

 

 

 

Jäklar, vilken lång dag.

Var det idag verkligen som jag sydde till den här skjortan jag har på mej. Damn I´m good.

 

När jag känner efter hur jag mår, så känns det rätt fint:)

Jag känner mig tillfreds.

Idag har jag träffat endel människor som jag tycker väldigt mycket om (antagligen därför + att jag såg en halv konsert med Alison Krauss).

Min "lilla dotter" /syster som alltid tänder en sol i mitt hjärta när jag träffar henne. Det var en snabb snabbis men jag blir alltid såå glad av att se henne.

Sen träffade jag min fina vän M och hennes dotter som snart fyller 4 år. Gullungen! <3 Mina vänner har dom mest underbara barnen, så mycket kärlek!

 

M och jag hade djupa samtal ikväll och jag känner mig aningen lättare. Det har varit skönt att bryta av vardagen lite denna veckan. Få lite perspektiv på saker och ting. Komma ut ur min bubbla. Jag har spelat väldigt mycket fiol, då det är mkt bättre akustik här än i Pepparkakshuset. Det går jäkligt bra alltså :)

 

Nu är jag pepp, ompysslad, inspirerad och allmänt snygg!

 

Då går vi vidare....

 

/Tilda.

Jag o hundarna har varit vid sjön och lyssnat på isen. Jäklar vad högt den låter.

Vi solade lite också, nu värmer solen så gott.. Det ska bli så himla härligt med vår och sommar.

 

Igår tittade jag på ett avsnitt av vetenskapens värld på svtplay.

Det handlade om hjärnan. Väldans intressant!

De tog bl.a. upp att när man ser saker, exempelvis tv, så tolkar hjärnan signalerna som om man själv upplever samma sak. Så klart! Logiskt egentligen. Annars hade man ju inte känt och reagerat så starkt till filmer ex.

 

Så när jag skulle tända en brasa idag, så såg jag en artikel om en musiker. Dom hade citerat hans ord, att han kan utvecklas mer som musiker genom att stå brevid scenen.

 

Den här hjärn-vetenskapen förklarar ju endel. Så det är DÄRFÖR som "inspiration" i själva verket blir ens spel. Otroligt coolt.

 

Hursomhelst, idag fick jag en skjorta som pappa köpt men inte kunde ha. Så jag sydde in den lite, och yää vad snygg den är nu, anpassad till dam-kröppen;)

 

Nåväl, nu ska jag spela på min fela och sen gå över och Lördagsmysa lite med mina vänner :)

 

So long!

/Ass-kickin - Tilda.

Äta, eller inte äta?

 

 

 

 

Jag tror inte att en viss diet är så bra, jag tror på variation och framför allt kvalitét. Och med kvalitét menar jag färskhet.

Till och med konserverad MAJS innehåller tillsatt socker, är inte det helt sjukt??

Socker i sig är inte farligt, men i för stor dos blir vi sjuka och kan även dö. Liksom alkohol kan vara gott, men dödligt i stora doser. Bode socker och alkohol är ju dessutom beroendeframkallande.

 

Kött eller inte kött?

Vi kan ju inte döda ett djur med våra kroppar så som vi är byggda, så därför rent "naturligt" är det onaturligt att vi ska äta kött (nej, jag är varken vegan eller vegetarian).

 

 

 

 

 

 

 

 

Om acceptans blir till mental tortyr, så är det inte längre acceptans?

Jag har de senaste åren jobbat med kbt. Det hjälpte till en början men nu känns det mer som att jag är tillbaks på ruta ett.

Så nu gör jag något jag trodde jag redan hade gjort, jag möter det jag undviker i vitögat. Denna gång utan förnekelse. Denna gång utan att övertala mig själv om att det inte var så farligt.

 

Kram & Kärlek

Haha, det är inte svårt att överraska sig själv när man tillfälligt tappar närminnet;)
Jag började morgonen med att göra upp en brasa i kaminen. Sen var det dags för frulle.
Jag tänkte att det är bäst att inte lämna köket alls när man kokar gröt, så jag fixade med hundarnas mat så länge. När det börjar pluttra i grytan så vänder jag mej om, ja juste ja jag gör ju gröt.
När jag sen gjort klart allt så går jag in i vardagsrummet för att äta. Då ser jag att det är en brasa igång - ja juste ja jag tände ju en brasa innan, så mysigt!

Så nu är det bara att passa på, att fixa en present till sej själv och slå in - lägga den på mitt rum och sen gå ut och vänta några minuter. Gå in igen och se vad det kan vara i det hemliga paketet som någon lagt på min säng!

Underbart!

 

Jag har nu lyckats packa lite underkläder inför hemresan.

 

Ni vet hur det känns och låter när man står mitt inne i en fabrik, det dånar och brummar och skriker och det är bara allmänt massvis med aktivitet?
Exakt så känns det inne i mitt huvud just nu, och så är det att vara överbelastad i hjärnan. Det är bara att acceptera...

 

Kärlek!

 

Hej hopp.

 

Jag funderar på att åka hem till mammi o pappi idag.

Jag har inget på schemat alls på hela nästa vecka, så det skulle vara mysigt att åka hemåt en sväng och vila. När jag vaknade tidigt i morse så trodde jag att jag var hemma (hos mamma o pappa), men så när jag öppnade ögonen så såg jag ju vart jag var.. Haha.

Men då kom jag på att jag vill nog åka hem lite:)

 

Igår var jag ut med en vän o hans vänner på puben en sväng. Det var såå skönt att komma ut, och jätteroligt med nya bekantskaper tycker jag!

Satt väl där 2 timmar tror jag, sen skulle de gå vidare och jag kände mer för att åka hem, min hjärna hade ändå stängt av just den funktionen som gör att man förstår innebörden av orden när någon talar till en.

Och tur var nog det, för idag funkar knappt nåt alls =S Jag blir lite ledsen och arg för att jag inte kan vara ute särskilt länge utan att betala ett dyrt pris, men samtidigt så vet jag ju att jag har lärt mej att vara mer mej själv genom detta. Jag vet och känner att jag kommer ut lite mer "ren". Och det är en stor lättnad.

 

Nåväl!

Det brukar vara ett stort projekt att åka hemifrån, men jag ska ändå göra ett försök..

Jag vill att mamma lär mej virka (igen), om jag har tålamod till det så ska det tydligen vara avkopplande för hjärnan...

Åsså vill jag ju bjuda på det goda brödet jag bakade igår i vedspisen, ooooh vad gott:) Åsså en flaska glögg också..

 

Kram & kärlek!

Äntligen snart helg.... Då behöver man inte tänka på vardagliga saker..
"pff, du är ju sjukskriven, du gå väl å glassar" kanske du tänker nu.
Men så är det verkligen inte, samtal ska ringas, möten ska genomföras med myndigheter och sen ska man försöka återhämta sig däremellan.

MEN, det går framåt, för nu tillåter jag en känsla istället för att prata omkull den... Stor skillnad! Jag tillåter den i hela kroppen, och känner efter hur det känns att vara rädd, och samtidigt andas, tills det släpper.

Jag skulle t.ex. ringa ett samtal innan. Till en person där jag känner att jag behöver säga rätt saker, vara rätt, göra ett bra intryck... Jag har känt en viss prestationsångest i samtal (som många unga) nu när jag blivit så trött i skallen och inte orkar hålla masken inför folk.

Så nu testade jag en grej; att släppa fram rädslan i kroppen och riktigt känna hur den känns. Välkomna den med öppna armar, istället för att undvika den och prata omkull den med tankar som: Det kommer gå bra, jag är bra som jag är, personen jag ringer tänker säkert inte på det här och det här.. Osv!

Oh jisses vad hjärtat bultade när jag väl tillät rädslan att entra kroppen;) Men den måste nog genom kroppen för att komma ut. Om man slutar sträva mot, så åker den förbi? Om man slutar tänka, och börjar känna istället...

 

 Det är otroligt intressant hur man på nåt vis hela tiden funderar på HUR man ska göra och bete sig för att läka hjärnan, hur man ska göra för att ta itu med vissa känslor osv. Som om det berodde på något man själv gjort. Som om man själv är orsaken till det man känner, och på nåt vis letar efter ett sätt att rätta till det på. Men, så är det ju inte, så klart. Därför ska jag sluta tänka som så.

Därför älskar jag musiken tror jag, när man spelar slappnar hjärnan av och tankeverksamheten stannar upp. Den är nog min räddning;)

 

Nu ska jag och hundarna ut på en liten koppelpromenad, sen drar jag och Sallie till skogs. Jag tror att det är för kallt för småttingarna att gå i skogen idag.

 

Ha en fin eftermiddag!

 

Kärlek.

Jag hoppar över stugan eftersom den är för dyr att bo i för en person.

 

Om dagen;

Jag FATTAR inte hur arg jag kan bli. Idag har varit den värsta pms-dagen på flera månader och jag tippar på att det berodde på att jag skulle iväg på möte hos socialen idag. Vaknade tidigt och kunde inte somna om eftersom jag visste att jag skulle iväg.

Jag är 10 gånger värre än skomakaren i Bullerbyn och jag hinner inte räkna till 20 för jag exploderar innan jag vet ordet av det..... Dags att börja äta hormon-balanserings-piller??

För det mesta brukar jag skrika i en kudde, men idag var det stackars Sallie som fick sig en åthutning, för att vara diskret i ordvalet.... Tillsammans går vi på en väg som förhoppningsvis går framåt, jag och Sallie. I nästa liv ska jag vara hennes hund och stå vid hennes sida, så som hon står vid min <3

 

 

Hur vet man om man släpper saker, eller förtränger dom?

 

Imorrn ska jag ringa lite samtal och byta vårdcentral eftersom min läkare var mer intresserad av att ifrågasätta HUR jag kunnat bli sån här, än att lyssna på hur min hjärna inte funkar.

 

Kram..

 

/Tilda som kravlar sig upp ur pms-träsket...

 

Har ni tänkt på en sak, hur faktiskt varje möbel i ett hus har sin egen historia?

I alla fall så är det så i min stuga.

 

Mattan som jag ser framför mig t.ex. hittade jag på vägen en sommarkväll när vi hade varit och badat.

Skrivbordet kommer från farfar. Stolarna här uppe kommer från någon egen lägenhet i stan och skulle slängas. Den lilla byrån med lakan i hade jag en gång för måånga år sen ett akvarium på. Jag älskar fiskar.

Byrån brevid köpte jag på loppis och har målat stjärnor på. På andra sidan står en liten låg byrå som jag fått av mamma, som hon köpt på loppis en gång.

På en 4:e byrå står det ett julkort jag fick av min "låtsasdotter" för ett par år sen, brevid står ett foto på oss tillsammans när hon är runt 7 år.

Bordet här uppe tillhörde stugan när jag flyttade hit. Det var så ruskitgt slitet så jag har målat om det. På bordet står en ljushållare som en fd pojkvän fick i julklapp av sitt jobb en gång, jag fick den av honom eftersom jag gillade den så mycket.

Köksbordet nere har jag fått av min syster. Den ena av byråsarna nere har jag fått av några vänner, de hade köpt den på IKEA. Den andra har jag köpt på loppis och det är skrivet vem som gjort den/köpt den på baksidan + årtal (60-tal).

Förvaringsbyrån med allt-i-allo har jag fått av min grannfamilj som hade den till en av sina pojkar när dom var små. Den är vit och gamla klistermärken sitter kvar.

Orgeln som står där också, var en gång en gåva till en kvinna från en fängelsedirektör, för att hon gjorde ett bra jobb (Var det så Henry??). Henrys mamma är alltså den ursprunglige ägaren, och det var på den som hon lärde sig att spela orgel.

 

Sängen jag sitter i bodde en gång i ladugården. Haha.

Yllefilten som ligger på har jag fått av en kvinna som räddade den från soporna, ett helt dödsbo ska slängas och jag hoppas att den personen som ägde den tidigare skulle bli glad av att den numera bor hos mig.

Lampan brevid sängen fick jag av mina föräldrar när vi besökte en av alla glasbutiker i vårt glasrike.

 

I trappen på en hylla står en porslinsdocka som jag fick efter branden, eftersom den gamla blev så rökskadad så den gick inte få nån ordning på. Den hade jag fått när mamma o pappa var i stora staden Stockholm när jag var liten. Eller om det nu bara va pappa, jag minns inte, det kanske var nån annan xP

Men jag minns så väl, när jag fick paketet. Och innanför plast-kartongen så var en alldeles perfekt, äkta porslinsocka med lockigt, ljust hår. Med blå sjömansklänning och ljus hy.

 

Till köket; Hyllan i fönstret hjälpte en vän mig att sätta upp. En av väldigt få gånger jag haft äran att ha denna prins i mitt hem. Den andra hyllan fick jag av en annan prins i julklapp. En tredje hylla gjorde jag själv i slöjden i mellanstadiet. Blomman i fönstret fick jag av syrran i inflyttningspresent när jag flyttade in. Det är en porslinsblomma (tror jag dom kallas, sånna som klättrar) och den har kommit lååångt i livet;P

Vattenkokaren fick jag av en som skulle köpa en silvrig istället.

På väggen hänger teckningar som jag fått av barn. De föreställer mitt hus, en hund, mej själv och en flicka (som ritade teckningen).

 

Ja, det är väl inte direkt så att jag har valt ut mina möbler för ett strukturerad och ordnad inredning direkt. Men det är otroligt mysigt här, och allt jag ser påminner mig om vilka fantastiska människor jag har runtom mig, som skänker mej saker de inte längre behöver;)

 

Det var lite om möbler. Jag känner att jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om alla mina saker, men då får jag aldrig sova;)

Det skulle vara väldigt intressant att läsa om någon annans möbler! Länka gärna om ni skriver:)

 

Ljus & Kärlek!

 

Ska jag ändå gå här och drälla och ändå inte ha några pengar över till resa/instrument/diverse roliga grejer, så kan jag lika gärna flytta till en stuga där jag kan elda och odla också?

Och dessutom får vara i fred på somrarna, slipper både folk som ständigt går förbi min tomt så hundarna blir galna + en granngubbe som måste stå å glo efter vad jag håller på med hela tiden.

 

Nu är det en stuga ledig bara några kilometer härifrån.

Jag tror att jag skulle må bättre av att få pyssla med ved, trädgård och diverse gårdssysslor, och imorrn ska jag till soc och söka pengar och då ska jag säga att jag vill flytta.

 

Jag har skrivit en lista med båda husen, för och nackdelar + konserkvenser och risker.

Det som väger tungt i den "nya" stugan är att det finns tvättmaskin och dusch. I pepparkakshuset finns ju ingen värme i köket och toan, vilket gör att det går undan väldans med morgonbestyren;) Tvättmaskin finns i grannhuset och den krånglar alltid...

I den "nya" stugan finns det utrymme, vedspis och kamin, - jag får vara ifred och kan söka mig till människor när jag vill istället. Jag har funderat på om det är en flykt, men det tror jag inte. Snarare ett sätt att koppla av.

Det är dessutom cykel och gångavstånd till badsjö!! Just precis den sjön jag alltid åker till på somrarna och badar med Sallie... Det vore ju helt underbart att kunna GÅ dit genom skogen på den lilla grusvägen med min hund, sjungandes på en liten sånglek (Är gräset grönare på andra sidan eller vaddå!!).

Det finns jordkällare och en pytteliten gäststuga också.. Oh där kan man måla möbler =P

Vad jag är rädd för är; att det blir väääldigt mörkt på kvällarna. Där finns inga gatlysen och skogarna kryllar av vildsvin. Å andra sidan går man ju inga skogspromenader efter skymning, och man kan ju sätta upp rörelselampor på väggarna som tänds när man kommer hem, eller hur?

Till pepparkakshuset finns parkering, i nya stugan får man skotta... Men skulle det bli alldeles för mkt snö nån gång, så är min hyresvärd säkert så snäll att han kommer med traktorn... Han röjde ju upp ett trädgårdsland sist jag var på väg att flytta dit;)

Pepparkakshuset är typ 15 kvm + sovloft, nya stugan är 95 kvm.. Nybyggt kök, nytt badrum, nyisolerade golv + tak och halvmånefönstren på övervåningen... Det är väldigt fint skick med andra ord.

Pepparkakshuset blåser vinden i ansiktet på mej när jag ska sova, om det är storm ute.. Det välter snart, med andra ord;)

Vad jag också är rädd för är att när jag ska börja jobba så måste jag jobba så mkt för att betala hyran (som är rätt dyr), att jag kommer ta ut mig för mycket igen.

Jag är rädd att jag kommer bli besviken.

 

Men ska jag sitta här i min trygga bubbla och vänta på vaddå?!

 

Jag analyserar mina tankar alldeles för mycket, och borde lyssna mer på hjärtat.....

 

Mitt hjärta säger: "kör!"
Mina tankar säger; "Lika bra att lägga ner, du kommer med stor sannolikhet att bli besviken."

 

Kram & Kärlek!

 

Om man är intresserad av sig själv;

http://www.peterrussell.com/Meditation/Meditations.php

 

En föreläsning man bör se om man är intresserad av vetenskap, andlighet och det egna jaget;

 

En länk man bör titta på om man inte vill lida välfärdssjukdomar;
http://www.youtube.com/watch?v=-d4ugppcRUE

 

Med detta säger jag god natt!

 

Lev väl!

Tjihoo, just nu känner jag mig faktiskt ungefär som mitt vanliga jag!

Det tar alltså en hel vecka att återhämta sig någorlunda från diverse aktiviteter och möten.

Jag skulle vilja börja jobba på en gård. I lugn och ro pyssla om djur, städa, fixa trädgårdsarbete.. Börja i en helt annan ände än vad jag jobbat med innan.

Jag måste bara ta det jääätttelugnt. Och lära mig att få lika mycket energi som jag ger?

 

Tycker det är helt galet att lärling-grejen har tagits bort. Jag känner att det är omöjligt att ge sig på att läsa nu, däremot skulle jag vilja prova på att gå och lära mig lite praktiskt hos någon.

Det är så jävla synd att allt är 100% eller 0% i detta uppochner-vända samhälle.

 

På nåt vis ska det gå.

 

Ha en fin kväll!

Efter att ha haft lite bakslag med skallebanken så känner jag en lite lustig frid idag.
Kanske är det för att inget står på schemat förrän på Torsdag denna veckan?
Kanske är det för att jag fått en ny insikt om att jag är livrädd för att må dåligt, för att jag tror att jag inte är tillräcklig då?

Det är väldigt intressant att se vad som ploppar upp om man HINNER se efter och ta hand om sig själv.

 

Nu ska jag packa ner varm chokladmjölk och en stor yllefilt, sen ska jag, min kära vän Marita och alla hundarna ut i skogen på en långpromenad.

Hoppas vi inte fryser fast och hoppas vi slipper grävningar och älgar som typ anföll oss sist!

 

 

Ha en underbar Måndag allihopa. Kärlek!

 

God kväll :)

 

Mina fina grannar som jag umgås med och nästan bor hos (hehe), har ju en vedspis i sitt kök.

Oooh, igår gjorde vi risgrynsgröt och den blev förstås såå god. Sen provade vi ugnen och gjorde varma mackor, mumma.

Idag googlade jag lite och lärde mig hur man ställer temperaturen, så idag blev det hallongrottor och bröd som bakades! Det känns så gott i hela själen måste jag säga!

Nästa hus jag bor i ska LÄTT ha spis och kakelugnar, annars kan jag lika gärna bo kvar i den här sommarstugan med el-uppvärmning hela livet!!

 

Igår var vi på loppisen och handlade lite, jag köpte några nya tallrikar. Dom var jättefina. Jag ska skänka bort IKEA-tallrikarna tänkte jag. Dom som är hela fortfarande;) Saker har en tendens att hoppa ur näven på mej...

 

Min andra granne ringde och undrade om jag behövde lite filtar till hundarna bl.a. Oh det behövs alltid för det går alltid sönder och nu är det så kallt på nedervåningen på golvet så lite extra är bara fint.

Nu var det väldigt fina filtar, så dom tar jag själv och så får hundarna de jag inte längre vill ha;) En stor, fin yllefilt som just nu hänger ute på vädring. Oh den måste vara jättevarm och go. Den ska jag ha som överkast.

Sen en tunn filt, brun/gul/orange som man kan ha över axlarna i vår.  Riktigt snygg tycker jag! Sen en till stor filt som jag tänkt ha som överkast, men kanske mer sommartid och då man inte behöver så mkt värme.

Sen ett par kuddar, det behövde jag för jag äger bara 2 och när jag har gäster kan det vara gott att ha en ordentlig kudde.

Det var så att det var alla grejer som skulle slängas, en kvinna som gått bort och detta är grejer som skulle tömmas ur hennes lägenhet. Jag tackar så allra ödmjukast för att jag fått ta över dessa filtar och täcke, det kommer väl till användning!

 

Nu blir det till att sova.

 

God natt! Kram! Jag hoppas och önskar att ni ALLA sover varmt <3

Även alla uteliggare och fattiga i denna värld..... Hoppas vi snart får balans i vår värld.

 

Jag tror jag fattar!

 

För några år sen när jag flyttade hit så vågade jag faktiskt knappt tanka bilen. Min kompis Clara fick följa med mej sent på kvällen (då bensinmacken var tom) och hjälpa mig. Det tog nog ett år innan jag ens vågade tanka på en annan mack sen. Jag har sen dess "talat mej själv tillrätta" genom att öva på min självkänsla och den här övertalningsmetoden då. "Det går bra, ingen kollar ju ändå även om det känns så, bara gör det du gör" osv.

Det har gått bra sen dess, jag menar det är ju inte handikappande även om jag ibland fortfarande kan bli nervös eller att det knyter sig. Detta i olika situationer.

 

Sen sprang jag ju på en sida som jag länkade till igår, sidan om prestationsångest.

I morse funderade jag på den här meningen; "Prestationsångest handlar i grunden om vår rädsla för att inte bli godkända och ytterst inte älskade. Vi lever i illusionen om att det är vad vi presterar som avgör hur betydelsefulla vi är för andra människor."

Om jag inte förenar mitt självvärde med min prestation, varför anstränger jag mej då så förbannat? En prestation handlar ju inte bara om "storslagna" saker, utan ett vanligt samtal är ju en prestation. Jag var ihop med en kille i ett par veckor i höstas, jag var helt slut när det väl nådde sin ände haha;P Jag hade ju försökt göra allt för att bli accepterad och bara insläppt. Nu var den killen tydligen ett arsel och var otrogen och drog trots stora löften. Det kändes ju inte så bra, men smärtan det förde med sig visade att det inte handlade om honom utan om något som redan fanns inom mig.

"Varför räcker jag inte till?"