Att tillåta en känsla, istället för att prata omkull den.
Äntligen snart helg.... Då behöver man inte tänka på vardagliga saker..
"pff, du är ju sjukskriven, du gå väl å glassar" kanske du tänker nu.
Men så är det verkligen inte, samtal ska ringas, möten ska genomföras med myndigheter och sen ska man försöka återhämta sig däremellan.
"pff, du är ju sjukskriven, du gå väl å glassar" kanske du tänker nu.
Men så är det verkligen inte, samtal ska ringas, möten ska genomföras med myndigheter och sen ska man försöka återhämta sig däremellan.
MEN, det går framåt, för nu tillåter jag en känsla istället för att prata omkull den... Stor skillnad! Jag tillåter den i hela kroppen, och känner efter hur det känns att vara rädd, och samtidigt andas, tills det släpper.
Jag skulle t.ex. ringa ett samtal innan. Till en person där jag känner att jag behöver säga rätt saker, vara rätt, göra ett bra intryck... Jag har känt en viss prestationsångest i samtal (som många unga) nu när jag blivit så trött i skallen och inte orkar hålla masken inför folk.
Så nu testade jag en grej; att släppa fram rädslan i kroppen och riktigt känna hur den känns. Välkomna den med öppna armar, istället för att undvika den och prata omkull den med tankar som: Det kommer gå bra, jag är bra som jag är, personen jag ringer tänker säkert inte på det här och det här.. Osv!
Oh jisses vad hjärtat bultade när jag väl tillät rädslan att entra kroppen;) Men den måste nog genom kroppen för att komma ut. Om man slutar sträva mot, så åker den förbi? Om man slutar tänka, och börjar känna istället...
Det är otroligt intressant hur man på nåt vis hela tiden funderar på HUR man ska göra och bete sig för att läka hjärnan, hur man ska göra för att ta itu med vissa känslor osv. Som om det berodde på något man själv gjort. Som om man själv är orsaken till det man känner, och på nåt vis letar efter ett sätt att rätta till det på. Men, så är det ju inte, så klart. Därför ska jag sluta tänka som så.
Därför älskar jag musiken tror jag, när man spelar slappnar hjärnan av och tankeverksamheten stannar upp. Den är nog min räddning;)
Nu ska jag och hundarna ut på en liten koppelpromenad, sen drar jag och Sallie till skogs. Jag tror att det är för kallt för småttingarna att gå i skogen idag.
Ha en fin eftermiddag!
Kärlek.
