Man kan inte älska alla?
En väldigt intressant disskussion gav mig denna insikten:
Den dagen jag kan känna kärlek till alla människor, den dagen har jag slutit fred med mig själv och nåt fulländad acceptans.
För kärleken är ren och ser förbi våra snesteg. Att älska en syndare är inte att älska synden, utan att döpa om h*n från syndare till människa och se själen så ren som den är bakom våra lager av tankar, föreställningar, fördomar, lögner, sorger, minnen, och materialistiska kropp.
Vi klär på oss så mycket onödigt i tron om att det är ett måste för att bli accepterade. Men så onödigt, när det är vår egen dom vi flyr.
Kärlek ♥
Den dagen jag kan känna kärlek till alla människor, den dagen har jag slutit fred med mig själv och nåt fulländad acceptans.
För kärleken är ren och ser förbi våra snesteg. Att älska en syndare är inte att älska synden, utan att döpa om h*n från syndare till människa och se själen så ren som den är bakom våra lager av tankar, föreställningar, fördomar, lögner, sorger, minnen, och materialistiska kropp.
Vi klär på oss så mycket onödigt i tron om att det är ett måste för att bli accepterade. Men så onödigt, när det är vår egen dom vi flyr.
Kärlek ♥
