Genom Ajna

När jag klär av mig mina kläder är huset tystare än vanligt, som om det håller andan. Väntar på att jag ska lägga min nakna kropp i sängen med de nya lakanen som jag bytte till när du hade åkt.

Några stillsamma tårar rinner ner på mina lockar som vilar mot kudden. Samma kudde som var din, samma lockar som irriterat föll ner i ditt ansikte. Vi försökte desperat att fly tillsammans, bort från varandra - ville inte riktigt släppa taget.

Sängen var redan tom när jag åkte härifrån, men den var ännu mer tom när jag kom tillbaks.

Det gör ont att du är hos en annan kvinna men det gör mer ont att det var här som du lovade att vänta på mig, om jag sprang ikapp.

Här innanför mina murar, här i min säng.

 

Jag kunde så lätt förföra dig.

Vi älskade att älska, men vi älskade inte varann.

 

 

 

...värdefull och älskad av många. Du inspirerar dina medmänniskor och är en förebild för många. Du är vacker, talangfull och full av livs levande energi som egentligen ingen forskare vet vad den består av = Du är ett mirakel.
Du har tillgång till din fantasi och din fantasi är bottenlös.

Den är också en kanal till en källa där det finns en oändlig kraft. Ibland lägger du locket på, ibland lyfter du lite och kikar vad som finns. Det är både spännande och läskigt, för tänk om det blir som du tänkt dig?

Jag har äntligen börjat bli glad den senaste tiden, sådär spontant.

Som t.ex. idag när jag precis stigit upp och går halvt påklädd förbi spegeln och tänker att fasen(!), vad snygg jag är!

Haha! Det borde ju alla tycka om sej själva, det vore ju helt fantastiskt om vi hade en sån värld:)

Ja, nu känner man ju av jentelagen lite, du ska inte tro att du är nåt.. Men den ljuger, för alla är nåt! Det är som att det sitter en liten jentelagsdomare inne i huvudet, som varje gång man tänker att man är snygg så drämmer domaren till en i huvudet och säger; "Du ska inte tro att du är nåt, akta dej för högmodet!"

Den vet inte att det är rätt stor skillad på högmod och att älska sej själv. Om man älskar andra mer ju mer man älskar sej själv, då vet man att det är äkta älskning:)

Men om man ogillar andra ju mer man älskar sej själv, då vet man att det är högmod.

 

Hursomhelst.. Om att vara glad. Nu börjar jag bli piggare känner jag, efter min sjukskrivning började i Oktober.

Jag har inte riktigt tänkt på att jag varit så trött att jag inte haft nån lust till så mycket överhuvudtaget.

Men så på julafton så när jag gick till grannen, och tittade ut över den fina dalen vi bor i, så tänkte jag på hur vackert det är. Och jag blev så glad över att jag bor där. Så där så att det värmde gott i hjärtat, naturen är så vacker. Så har jag inte känt på hur länge som helst =S Jag har ju tänkt det, och vetat om det, men det är skillnad på att tycka att en utsikt är vacker - och att känna det i hela kroppen.

 

Igår längtade jag så efter ljuuuset, och idag så skiner sooolen!

Tur mina käre far är en sån soldyrkare så han skottar "soldäcket" på vintrarna, för att man vid minsta lilla soltillfälle ska kunna sitta där och njuuta.

Så idag ska jag bädda varmt på en stol och sola :) Ska bara vänta på att solen kommer diit.. Under tiden ska jag göra en god paj och äta brödet som jag och mammi gjorde igår. Filmjölksbröd med hur-mycket-nötter-frukt-russin-och-frön-som-helst i. Mumma :) Det är nog faktiskt nåt av de godaste bröden jag ätit! Gränna-fiket är nog de enda som som gör lika gott bröd..

 

 

 

 

Ny dag.

Inatt har jag drömt oroligt och hjärnan är uppskruvad, jag behöver nåt att måla... Haha;)

Det snöar ute, mysigt. Jag är så glad att vi fick snö detta året.

Igår kväll när jag gick och la mej så var jag väldigt, väldigt ledsen. Jag saknade dessutom mitt jobb så mkt, all kärlek man får av de små barnen, goa kramar och skratt, jag saknar dom såå mycket=( Så tänkte jag att jag behöver känna mej värdefull innan jag somnar, så jag började säga högt allt som jag är tacksam över.

Jag är ju tacksam över att jag kan röra hela min kropp, att jag kan se och höra. Att min familj mår bra. Att jag har en varm stuga och mat på bordet. Att jag har tre underbara hundar, att jag kan måla när jag vill, spela musik när jag vill, att jag har friheten och förmågan att göra andra människor glada - wow det är ju faktiskt en av människans största gåva. Den finns där när än vi vill plocka fram den, ge någon en kram, ett leende, en pling, att lyssna, bjuda på sej själv. Hitta på bus åt andra och sej själv, det finns så MYCKET där ute som bara väntar.

Det är ju inte bara en gåva, det är en TILLGÅNG som är utan botten =P (ja för den är ju inte bara till för andra utan även för sej själv) Ja, då kände jag mej värdefull och sen somnade jag gott;)

 

Nähä, nu går livet vidare.

 

Kärlek.

 

Bra info!:
http://www.youtube.com/watch?v=A3jmWASe32U&feature=youtu.be

 

 

Jag har målat om ett nattygsbord, en gullig alv kikar in i skogen.

 

Goder afton.

 

Nån gång i halvåret så infaller en teckningsperiod, och nu verkar det vara dags igen. Himla rolig och befriande sysselsättning måste jag säga.

Häromdagen ritade jag några älvor, här kommer flickan:)

 

 

Just när man tror att man är ensam, så kliver guldkornen fram och visar att man är älskad.

 

 

 

 

 

Min första tanke idag när jag vaknade var återigen vad jag ska jobba med idag, hur ska jag få tag på pengar.

Sen kom jag på att jag är sjukskriven, oh vad skönt..... Min hjärna får lov att vila.

 

Jag lyssnar på elden i vedspisen som knastrar, det var nog en granpinne som åkte in nyss. Och så lite sånt här förstås:

http://www.youtube.com/watch?v=YMvBnEvuBuA

 

Jag har kommit på att jag lätt blir ledsen för att det sitter en liten djävul inne i huvudet som säger att jag är värdelös, och får mej att önska att jag var precis så osynlig som du får mej att känna mej. Men NEJ, jag är värdefull, vacker, snäll, duktig, ansvarsfull, godhjärtad, gör mitt bästa för att vara en bra medmänniska. Jag är perfekt som jag är, hur jag än är. Alla gör misstag och säger saker man ångrar, det är ok för det är oundvikligt. Man lär sig att förlåta andra och även sig själv.

Man lär sig också att sätta stopp, men det är svårt att veta vart gränsen går känner jag.

 

Idag ska jag städa och ikväll ska vi repa lite inför en liten spelning i kyrkan på Söndag. Det ska bli kul :)

 

Jag fick veta idag att man måste göra en sjukanmälan till försäkringskassan, jag trodde det gick automatiskt med läkarintyget, eller jag vet inte hur jag tänkte =S

Så när jag kommer hem så ska jag göra det, det första jag gör med e-legitimationen.

Ja för just nu sitter jag hos grannen och eldar i spisen, nån sån lyx har jag inte hemma i min enkla sommarstuga:)

 

Kram på er alla, var rädda om er och varandra <3

 Idag har jag utbytt låtar med en mycket fin speleman, nu jäklar ska jag bli en hejare på polskor :)

När jag kom hem från stan så var mina älskade fina grannbarn ute och lekte. Dom kom såklart och lekte med hundarna i snön, och sen så gjorde vi en snötårta :)

Oh vad jag är glad för dessa fina själar som värmer mitt hjärta varje gång de kommer och hälsar på, vad ensamt det vore utan dom!

Tack tjejer för gott samarbete, nu lyser det så fint i mörkret! <3

 

 

Idag var jag hos läkaren igen. Mitt minne är fortfarande struligt och energinivån nada efter någon hjärnaktig ansträngning. Trodde jag mådde bättre nu men jag kan inte förneka det längre och jag rer inte ut den här situationen själv!

Jag behövde ett läkarintyg på att jag inte kan jobba på förskola längre eftersom jag fortfarande idag har samma symtom som för 2 månader sen.

Istället för bara ett intyg så blev jag sjukskriven en månad + fick remiss till stresshanteringsteamet och psykolog. Och så tog dom blodprov så det blir lite allmän besiktning också. Det kändes bra! Det här ska vi ordna åt dig, sa den snälle doktorn.

Jag kommer träffa min förra psykolog som jag tyckte så mycket om, det kommer kännas tryggt och bra :)

Hon kommer göra en ny bedömning av mitt lilla avvikande mänskliga beteende;) Så att vi kan komma fram till vilket jobb som passar mej, alltså så himla bra!! Jag vill ju jobba, men vet inte vilket jobb som passar min hjärna. Det ska vi ta reda på.

Skönt :)

 

Jahopp då verkar det som att den här bloggen har blivit en dagbok iaf, jag vet inte om jag gillar det, men det får väl vara så då.

 

Ikväll är det glöggfest med bandet. Oh det ska bli så kul :) Juste ja!! Jag hade tänkt att slänga ihop lite knäckebröd, men ugnen är upptagen med fläskfilé.

 

Jag har också blivit tillsagt idag att sluta ha så mkt ideér och hitta på så mkt, jag verkar alldeles manisk och behöver hitta en redig karl och lugna ner mej lite. Ja! Det behöver jag verkligen. Bra att du sa till mig.

 

Dansa som om ingen ser, sjung som om ingen hör och älska som om du aldrig blivit sårad.. Var det va?

 

Mitt nya motto.

Min vän sa till mej för ett tag sen att jag är som en såndär docka på en fjäder med en tyngd i botten. Hur mycket man än välter den och håller ner så åker den upp igen. Haha, vad har man för val!

 

Om ens drömmar går i kras, så kanske det är för att det finns andra planer för vart ens väg ska leda en;
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DktYroQP5A1c&h=KAQHLIpeQ&s=1

 

 

Kram och hej då, nu vänder vi blad <3

 

 

 

Inatt drömde jag att jag spelade fiol, några svenska vemodiga låtar för mig själv.

Sen vände jag mej om, och satte fram en pytteliten hatt och spelade för folk. De började lägga i massvis med pengar, alla gillade min musik och jag kände att yes det här funkar!!

Nu ska jag bara försöka få till det i det vakna livet också.... Vart ska jag vända mej?

 

Jag såg en kortfilm på youtube, den kan inte tala tydligare språk;)

 

 

Nu ska jag bara försöka känna efter vart jag ska vända mej. Livet svänger och lever så jag hinner knappt med.

Kanske har det med att göra.... Som min kära vän sa på en fest i somras; "Jeanette, ta inte illa upp nu. Men ni kvinnor känner lite för mycket."

 

Haha, ja. För mycket kan man nog inte känna, men mer än de flesta stämmer nog. Iaf på den här bruttan.

 

Hej hopp, ny dag och ikväll är det glöggfest! Wie!

 

när du vänder dej om och går, så vissnar hela min värld där jag står.

 

Hej hopp!

 

 

Tihi ^^

 

God middag.

 

Idag är det Måndag. Ny vecka, nya känslor, en helt ny dag som aldrig har funnits förut. Nya låtar, ny snö, ny kärlek.

 

Imorrnkväll har vi glöggfest med bandet, oh det ska bli så kul å träffa dom alla! Vi skrattar alltid så mycket :)

Bra musik, gott fika och allmänt myspys:)

 

Nåväl, nu är det dags att gå ut med hundarna på en liten långis. Sallie och jag får ta en egen runda i fårhagen sen så hon får springa och hålla uppe styrkan i sina ben, ett MÅSTE när hon har artros, man får inte slarva för mycket med träningen nu vintertid.

 

 

Sen så har jag ju nåt på hjärtat också.

 

 

Ha en fin eftermiddag, kväll, och resten av ert liv!

God kväll

Ikväll skrattade jag riktigt gott, så där så jag kiknade av skratt och kippade efter andan! Så himla skönt.

 

Då har ännu en dag nått sitt slut. Det var vackert i skogen idag. Lilla grannvalpen var med, så det var 7 hundar och 4 människor på äventyr idag :) Hundarna får bra med motion när det är så mycket snö.

Sen mötte vi två fyrhjulingar som var ute och åkte. De hade en liten grabb med sej, tänk var spännande han måste tyckt det var:) Jag längtar så tills jag själv får barn, och har en familj att rå om. Längtan blir alltid större i juletid. Att pyssla och baka pepparkakor förlorar lixom sin charm när man gör det själv. Men allt har sin tid.

 

När jag flyttade hit hade jag ett stort behov av att stå på egna ben, växa och bli självständig. Tjäna mina egna pengar och betala för mitt eget hem. Oh jag minns så som jag längtade, efter något som jag idag helt tar för givet :) Det ger ju perspektiv till mitt korta jordeliv hittills!

Det har varit en svajig men väldigt målinriktad resa hittills. Men be och du ska få. Det är ju inte så att man vips får det perfekta livet, men man får chansen att jobba på att komma dit man vill. Man får möjligheter, sen är det upp till en själv om man vill ta dom eller inte.

Jag har också utmanat mej själv på scenen och har lärt mej att spela irländsk folkmusik, precis så som jag bestämde mej för för 3 år sen. Jag utvecklas hela tiden på felan och pianot, de kommer alltid vara en varm del av mej själv. Både folkmusiken och annan musik. Jag är så glad att jag hittat ända hit i livet och tacksam över de människor som hjälpt mig.

Jag närmar mej min 27:e födelsedag och eftersom jag är arbetssökande så går väldigt mycket tankeverksamhet åt till att fundera på vad jag vill göra härnäst. Vad vill jag jobba med? Oh, nåt lätt.. Så hjärnan orkar med. Inga många bollar i luften tack;) Ett moment åt gången, typ packa paket eller köra postbil. Ja, så får det faktiskt bli.

 

Tänk vad mycket som finns framför våra fötter. Så mycket kärlek, så många resor, möten, kill i magen, förväntan, förlora hoppet, finna hoppet igen, bli besviken, arg, förlåta, byta riktning, toppar och dalar.. Tragedier, sorg, gemenskap och tröst för att komma ut igen på andra sidan..

 

Allt det oundvikliga som livet för med sej.

 

Och den rena kärleken.

När man utsätter sej själv för jobbiga saker, för kärlekens skull, då vet man att den är äkta.

 

När man ler utan att någon ser så vet man att det är ett äkta leende.

 

 

Ljus, /Sov gott<3  :)

Var tusan kom den här stormen ifrån? Det började blåsa jättemycket nyss.

Nåväl, idag känner jag mej glad och ledsen på samma gång. Det kanske är det som kallas oro.

Jag har suttit och läst lite i mina gamla blogginlägg, hehe, det va rätt kul faktiskt :)

Det är ju såhär också att jag har en MASSA vanliga dagböcker också, så om jag vill ha nåt att göra så kan jag ju skriva en dagboks-bok och ge ut. Jag blir faktiskt själv ganska peppad av mina egna texter, jag hoppas att även andra kan bli det.

 

Jaha nu slutade det blåsa, det var ju skönt (eftersom jag har tänkt att gå ut i skogen).

 

Nu ska ni få höra, och detta tror jag är mer vanligt förekommande bland alla människor än man har uppfattning av.

Jag åt risgrynsgröt till frukost idag (ok kanske inte just den detaljen är så ovanlig;)). Så när jag värmt den och skulle hälla på kanel, så stannade jag upp och undrade om det verkligen är kanel jag brukar ha på gröten.... Det låter ju lite konstigt, kanel..... Som om jag tänkte på curry, som jag hade i soppan igår.

Ja juste sen kom jag på att kanel och socker brukar jag ha på. Alltså HERREGUD, man blir ju mörkrädd ;) Ibland när jag kör bil så undrar jag vart tusan jag är på väg egentligen, jag tappar tråden helt, sen efter 5 sekunder så kommer jag på vart jag ska köra. Ja, det är 5 väldigt LÅNGA sekunder =S

Därför ska jag till läkaren på Tisdag för att följa upp min "utmattning", så att jag inte får ett jobb där jag slår i backen ännu hårdare.

 

Nehe gott folk, nu ska jag kolla på lite kvantfysik-grejs. Då brukar jag komma ner på jorden igen. Många kanske blir förvirrade av djuptänk, men jag känner mej mer hemma och trygg när jag får förstå vår värld.

 

 

För allt är övergående, inget kan vara för evigt. På gott och ont.

 

Kram & Kärlek <3

 

Här kommer en bild från en av alla härliga höstpromenader detta året. Vad som var sanning då, är en annan sanning idag.

 

Fr. vänster: Sallie, Stella, Marita, Vilda, Majsan, jag & Bonnie. Doris är nog i buskarna och Henry fotar.

 

Myspys-promenad :)

 

 

 

 

 

 

 

 

En morgon utan facebook - still alive!

Jag ska nog ringa en vän sen för att socialisera mej lite :)

 

Jag har inte riktigt bestämt mej för vad jag vill ha den här bloggen till. Först var det för att man inte kunde skriva så långa statusuppdateringar på fejjan, jag behövde säga saker med mer utrymme.

Även om jag skriver vanlig privat dagbok för hand, så känner jag att bloggen håller på att bli en dagbok också.

 

Nåväl.. Ett tag för länge sen så tolkade jag många drömmar. Både mina egna och andras. På intuition och många beskrev mina tolkningar som givande. Nu har jag inte tolkat på länge, mer bara observerat och lärt mej känna skillnad på sanndrömmar, tidigare livdrömmar och vad som sker nu-drömmar, beartbetningsdrömmar.

 

I morse drömde jag en slags dröm som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det var. Jag var på ett piratskepp hihi. Det var som en tjuvtitt :) Jag var vid en hamn och det skulle visas upp ett skepp. Vi var gäster som fick gå ombord för en lite provsväng;) Alla gästerna hade vita kläder. Det var två män som skötte om båten.

När vi klev ombord så vad vi väldigt fascinerade över den fina båten. Det var lyktor överallt, mörkt trä och väldigt mycket prylar överallt. Stolar, bord, hyllor, och ölbringor, fast det var inte öl utan nåt annat päckligt;)

Hursomhelst så kändes det som en fristad. Gästerna och jag var inte samma, dom höll sej för sej och jag var vid aktern ensam. De andra började leka att det var förr i tiden, att båten var på riktigt. Så jag började också leka att det var på riktigt. Och vips så fylldes hela min kropp av en helt ny känsla, jag var DÄR, tiden var annorlunda. Det var som om det gick lång tid, jag visste vad som hände i världen, hur allt fungerade och såg ut. Samtidigt som bara ett ögonblick rusade förbi.

Ena mannen ropade att alla skulle sätta sej, vi backade tillbaka båten mot hamnen för nu nådde resan sitt slut. Jag satte mej vid ena bordet, där den andre mannen stod, han kändes som en trygghet.

Jag kände att här vill jag stanna. Här vill jag vara, här känner jag folk och jag vet hur saker funkar.

Men det var dags att gå. Jag reser mej och går mot fören. Den förste mannen stoppar mej - tiden stannar - han tar min hand och ger mej en kyss. Jag känner så väl igen honom - jag vet precis vem han är, jag kramar om han och kysser tillbaka. Hela världen färgas av värme och jag har saknat honom, fastän jag inte visste att han fanns på skeppet.

Alla gästerna måste gå och jag med dom.

Vi kliver av båten och kommer till en vanlig värld som vi känner den idag. Den är full med folk som yrar, allt känns konstigt och stressigt och min själ hinner inte med i deras takt. Jag letar efter mina vänner, efter mitt hem men vet inte vart jag ska leta. Jag är mitt i en stad och går in på en restaurang. Folk tittar på mej men jag tycker det är ok, jag bryr mej inte. Jag går igenom och fortsätter i en liten korridor. Där bakom finns en slags discoklubb/tillhåll. En kvinna vaktar ingången, och bakom henne finns en dörr med en dusch bakom.

Jag känner att jag vill bara ta en snabbdusch, men det ligger en halvfull kvinna vid dörren på kö och jag förstår att det kommer ta tid och orkar inte vänta. Jag känner mej lite frustrerad.
Så jag går in på discot istället, men där är istället några barn. Det är en förskola. Så fort jag kommer in så säger fröknen: "Oh vad bra du kommer, då kan jag bara gå å hjälpa det här barnet på toan."

Tillbaks på jobbet, tänkte jag. Fick smått ångest mej det var bara 4-5 barn så det gick bra. Utanför fönstret ser vi havet.

Jag frågar barnen om de sett båten, berättar om den och säger att om de någonsin får chansen att åka med en båt, så ÅK.

 

Sen lämnar jag dom och går ut från restaurangen. På vägen ser jag en hund som är rädd för sin ägare, jag tänker att den ägaren inte brukar vara snäll vid hunden.

Jag bestämmer mej för att leta vidare.

Sen vaknar jag.

 

Ja, den talar ganska tydligt om hur jag känner och lever allt just nu. Som ju drömmar brukar göra. Det jag tycker är intressant är att jag i drömmen bestämde mej för att leka att jag var i skeppets tidsålder, och vips hamnade där. Jag gillar när man är så pass medveten i drömmen, att man kan ta beslut och styra i den. Att jag dessutom tänkte tankar i drömmen är väldigt ovanligt för mej. Drömmarna brukar styras av så mycket känslor annars, att tankarna helt utesluts.

Spännande iaf :)

 

Nu ska jag dricka kaffe och spela fioliolej, sen blir det hundpromme och inhämtning av naturenergi :)

 

Kram & Kärlek önskar jag er , så att ni riktigt känner det i hjärtat och hela världen fylls av den där värmen<3

 

PS. Den som inte tror att den har något att ge, har inte insett värdet i en varm kram. Så varför inte ge bort en lång-kram i julklapp?

 

 

...som ju är namnet för det 3:e ögat..

 

Jag drömmer ofta sanndrömmar, och efter ett par år med det nu så har jag lärt mej att lita på dom, och när det jag drömt om kommer så är jag förberedd.

Nu har jag vid några tillfällen också drömt om och sett minnen ur andra liv. Från mina egna ögon, vilket gör att jag tror på att det är mina egna minnen.

Jag förstår mej själv nu på ett sätt jag inte gjorde för bara ett tag sen. Jag har bearbetat känslor hos psykolog från detta livet, och nu möter jag människor som väcker andra känslor som vilat djupt inom mej. Känslor som man omöjligt kan bygga upp efter ett enda möte.

Det är väldigt spännande och svårt på samma gång! Men absolut något jag vill. Av hela mitt hjärta.

 

Hursomhelst!

Idag är dagen då jag tillfälligt lämnar facebook iaf!

Jag känner att det är något jag måste göra, för att få mej själv ut ur den här stugan.

 

Men jag kommer fortsätta blogga, för de som vill följa min resa :)

 

Kramar och kärlek!

Va rädda om er där ute i snön!

 

"Livets morgon ljusnar för vår skull"
http://www.youtube.com/watch?v=r--7_W4QRwo

 Medans vi desperat försöker sätta rätt ackord så leker ödets melodi med våra känslor!
Som om musik är allt här i livet, hah!

 Fast vem vill inte leva lite harmoniskt. Eller varför inte mixolydiskt. Lite glatt och lite sorgset, för balansens skull.
Jag sitter här och luktar svett för jag har lyssnat så länge på vår melodi. Den nakna melodin som vi desperat försöker sätta ackord till.

 

Fast vad jag har förstått..

 

Är att det bästa är att låten går om och om igen, tills vi känner igen den och har lärt oss den. Och jag vet, att i sinom tid kommer vi att känna den som om vi kunnat den hela våra liv,

och tillslut så kommer den att bära oss.

OM vi människor INTE skulle leva flera liv, då skulle vi banne mej inte vara såhär komplicerade, så bara är det! Helt logiskt för mej.
Om vi bara skulle leva ett enda liv, då skulle vi vara mer som djuren, enkla och med endast 2 mål i sikte: mat och fotplantning (ok det är ju fortfarande det mest prioriterade).

Men då skulle vi inte känna och tänka så mycket. Vi skulle inte ha så mkt gemensamt med en annan människa som man knappt träffat, och inte heller så mycket kärlek. Man skulle inte heller känna så starkt att något är så rätt.
Sen så är det så att när jag första gången satte min fot på Irlands mark, så fick jag en helt ny känsla av att vara hemma. Japp, jag blir varmare i hjärtat av att åka till Irland än att åka till min hemby i la Sverige. Det säger iaf mej en hel del :)
Nuff med filosofi, nu blir det styrketräning och lunch!

Ha det alldeles gott och var rädda om er där ute i snön! Kraam!

Ibland skriver man musik utan att veta varför, och då är det nog musiken som skriver oss.

God middag!

 

Jag må ha en bränd hjärna som funkar mer sällan än ofta, men sånna fantastiska vänner och familj jag har blivit välsignad med!