Genom Ajna

 

En morgon utan facebook - still alive!

Jag ska nog ringa en vän sen för att socialisera mej lite :)

 

Jag har inte riktigt bestämt mej för vad jag vill ha den här bloggen till. Först var det för att man inte kunde skriva så långa statusuppdateringar på fejjan, jag behövde säga saker med mer utrymme.

Även om jag skriver vanlig privat dagbok för hand, så känner jag att bloggen håller på att bli en dagbok också.

 

Nåväl.. Ett tag för länge sen så tolkade jag många drömmar. Både mina egna och andras. På intuition och många beskrev mina tolkningar som givande. Nu har jag inte tolkat på länge, mer bara observerat och lärt mej känna skillnad på sanndrömmar, tidigare livdrömmar och vad som sker nu-drömmar, beartbetningsdrömmar.

 

I morse drömde jag en slags dröm som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det var. Jag var på ett piratskepp hihi. Det var som en tjuvtitt :) Jag var vid en hamn och det skulle visas upp ett skepp. Vi var gäster som fick gå ombord för en lite provsväng;) Alla gästerna hade vita kläder. Det var två män som skötte om båten.

När vi klev ombord så vad vi väldigt fascinerade över den fina båten. Det var lyktor överallt, mörkt trä och väldigt mycket prylar överallt. Stolar, bord, hyllor, och ölbringor, fast det var inte öl utan nåt annat päckligt;)

Hursomhelst så kändes det som en fristad. Gästerna och jag var inte samma, dom höll sej för sej och jag var vid aktern ensam. De andra började leka att det var förr i tiden, att båten var på riktigt. Så jag började också leka att det var på riktigt. Och vips så fylldes hela min kropp av en helt ny känsla, jag var DÄR, tiden var annorlunda. Det var som om det gick lång tid, jag visste vad som hände i världen, hur allt fungerade och såg ut. Samtidigt som bara ett ögonblick rusade förbi.

Ena mannen ropade att alla skulle sätta sej, vi backade tillbaka båten mot hamnen för nu nådde resan sitt slut. Jag satte mej vid ena bordet, där den andre mannen stod, han kändes som en trygghet.

Jag kände att här vill jag stanna. Här vill jag vara, här känner jag folk och jag vet hur saker funkar.

Men det var dags att gå. Jag reser mej och går mot fören. Den förste mannen stoppar mej - tiden stannar - han tar min hand och ger mej en kyss. Jag känner så väl igen honom - jag vet precis vem han är, jag kramar om han och kysser tillbaka. Hela världen färgas av värme och jag har saknat honom, fastän jag inte visste att han fanns på skeppet.

Alla gästerna måste gå och jag med dom.

Vi kliver av båten och kommer till en vanlig värld som vi känner den idag. Den är full med folk som yrar, allt känns konstigt och stressigt och min själ hinner inte med i deras takt. Jag letar efter mina vänner, efter mitt hem men vet inte vart jag ska leta. Jag är mitt i en stad och går in på en restaurang. Folk tittar på mej men jag tycker det är ok, jag bryr mej inte. Jag går igenom och fortsätter i en liten korridor. Där bakom finns en slags discoklubb/tillhåll. En kvinna vaktar ingången, och bakom henne finns en dörr med en dusch bakom.

Jag känner att jag vill bara ta en snabbdusch, men det ligger en halvfull kvinna vid dörren på kö och jag förstår att det kommer ta tid och orkar inte vänta. Jag känner mej lite frustrerad.
Så jag går in på discot istället, men där är istället några barn. Det är en förskola. Så fort jag kommer in så säger fröknen: "Oh vad bra du kommer, då kan jag bara gå å hjälpa det här barnet på toan."

Tillbaks på jobbet, tänkte jag. Fick smått ångest mej det var bara 4-5 barn så det gick bra. Utanför fönstret ser vi havet.

Jag frågar barnen om de sett båten, berättar om den och säger att om de någonsin får chansen att åka med en båt, så ÅK.

 

Sen lämnar jag dom och går ut från restaurangen. På vägen ser jag en hund som är rädd för sin ägare, jag tänker att den ägaren inte brukar vara snäll vid hunden.

Jag bestämmer mej för att leta vidare.

Sen vaknar jag.

 

Ja, den talar ganska tydligt om hur jag känner och lever allt just nu. Som ju drömmar brukar göra. Det jag tycker är intressant är att jag i drömmen bestämde mej för att leka att jag var i skeppets tidsålder, och vips hamnade där. Jag gillar när man är så pass medveten i drömmen, att man kan ta beslut och styra i den. Att jag dessutom tänkte tankar i drömmen är väldigt ovanligt för mej. Drömmarna brukar styras av så mycket känslor annars, att tankarna helt utesluts.

Spännande iaf :)

 

Nu ska jag dricka kaffe och spela fioliolej, sen blir det hundpromme och inhämtning av naturenergi :)

 

Kram & Kärlek önskar jag er , så att ni riktigt känner det i hjärtat och hela världen fylls av den där värmen<3

 

PS. Den som inte tror att den har något att ge, har inte insett värdet i en varm kram. Så varför inte ge bort en lång-kram i julklapp?