Genom Ajna

 Medans vi desperat försöker sätta rätt ackord så leker ödets melodi med våra känslor!
Som om musik är allt här i livet, hah!

 Fast vem vill inte leva lite harmoniskt. Eller varför inte mixolydiskt. Lite glatt och lite sorgset, för balansens skull.
Jag sitter här och luktar svett för jag har lyssnat så länge på vår melodi. Den nakna melodin som vi desperat försöker sätta ackord till.

 

Fast vad jag har förstått..

 

Är att det bästa är att låten går om och om igen, tills vi känner igen den och har lärt oss den. Och jag vet, att i sinom tid kommer vi att känna den som om vi kunnat den hela våra liv,

och tillslut så kommer den att bära oss.