Genom Ajna

 

Jag vägrar! Jag vill leva i ett pirr! Jag vill leva ute i naturen varenda dag, andas frisk luft och spela på min fela! Jag vill sitta på en sten och tänka. Men åt vilket håll ska jag gå? När jag inväntar initiativ så går tiden, och medans tiden går så snurrar tankarna om varandra som värsta garnlådan på ett dagis - i ett försök att bestämma mej för nåt så slår jag slint på mej själv.

 

Vill jag detta för att andra brukar vilja det, eller för att det brukar leda till lycka? Är jag inte lycklig nu då? Är inte lycka att ta ta emot nuet som det är?

Vad är egentligen lycka? Att växa och köpa prylar eller hela tiden bli bättre, eller är det att leva i kärlek? Lever jag inte redan i massor av kärlek?

Är jag onöjd, för att något inom mej söker efter tillväxt, eller är jag faktiskt inte riktigt nöjd?

 

Vad säger egentligen rösten i huvudet, den säger så mkt dumt. Men ibland säger den nåt bra, man kan ju använda den ibland, t.ex. när man ska träna tankar. Tankar som leder till positivare tillvaro - när man förändrar sitt sätt att se på saker, så förändras sakerna man ser på.

Det vet jag ju är sant! Men vad är det för mening att hålla sej till sanningen, det är ju så att sanning är bara en definition av ens uppfattning av det man kallar verklighet.

 

Men, hur ska jag nu kunna hitta saker jag blir glad av då? Det var väl det som jag skulle fokusera på i första hand.

 

Ja ni förstår ju, att det är inte lätt att vara jag!;)