Genom Ajna

För den som gillar att tänka och förändra en del av sitt medvetande, så vill jag berätta om en insikt.
Innan man dömer verkligheten, så kan man fundera på vad verkligheten är?
Hade verkligheten varit sin alldeles egna, så hade vi tolkat den exakt likadant. Men vad vi kallar verklighet består till det mesta av våra tankar. Vi har lixom en bas av atomer - människor, djur och natur. På det sen har vi vår tolkning av dom partiklarna.

Våra tankar är för det mesta undermedvetna, och föder en känsla.
Och eftersom vi är olika människor, med olika tankar, känslor och referenser/erfarenheter, så tolkar vi verkligheten därefter.
En situation - tanke - känsla. Men inte alltid gillar vi känslan, och försöker ändra situationen. Men ändra tanken istället, för situationen kommer alltid att vara densamma.

Två år efter kbt-terapi så förstår jag mer och mer tankens kraft.
Man får lixom tvinga sej själv att tänka så som man vill känna - vill jag älska mina korviga tår - ja då får jag tala om det för mej själv varenda dag. Säga det högt eller tyst för mej själv: Jag älskar mina fötter. (att ändra en undermedveten tanke så den blir automatisk tar upp till 100 dagar för övrigt så det gäller att vara envis;) )
Om jag istället försöker ändra hur mina fossingar ser ut, men ändå fortsätter tänka att dom e fula - så kommer jag aldrig att älska dom, hur mkt jag än filar å putsar.
-Men om jag börjar inifrån, med att säga att jag älskar dom, då kommer dom att bli så fina av sej självt!
Då kommer jag också att tycka att andras fötter e helt ok;)

Likadant är det med relationer, vänner, familj, myndigheter, krig och allt vad som finns på denna planet.

Om jag har höga krav på mej själv och inte tycker att jag är ok så som jag är, då tycker jag inte heller att andra är ok som dom är.

Om ngn kommer o säger; "men vad korviga tår du har", så är det antagligen för att den personen själv har tåkomplex.
På så vis blir världen vad vi tänker om oss själva och andra.
På så vis bör vi vara tacksamma över våra fiender, för dom lär vi oss mest av om oss själva.

Två år har det tagit mej att bearbeta denna insikten, å hela livet kommer jag antagligen att fortsätta bearbeta den;)
För grejen med att det är undermedvetna tankar, är att vi inte är medvetna om de tankarna;) Men med envishet går allt, ALLT är på detta viset möjligt.
Å det klart att jag är förbannad och ledsen också ibland, är jag människa så är det meningen att jag ska vara det också.

Kram å kärlek!
PS. "Den okritiske får ut mest av livet." o ju mer du slösar med kärleken, desto mer växer den!