Genom Ajna

Jag har de senaste dagarna fokuserat på att låta livet bära mig, istället för att jag ska vara ett steg före livet.

Det är svårt, men jag har känt att det går.

Vilka fina kvällar jag haft denna helgen. Igår var jag på en supermysig konsert med Jenny Ritter band & den snygge Simon Nyberg. Wow, en röst som smeker själen på ett mycket behagligt sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=IR1_AXb0ZLs

 

Ikväll blev det också en Vinterkonsert med Junekvintetten och kören i Öxnehaga kyrkan. Vilken lyx! Faxshottisen är jag van vid att höra med Krack (http://www.krack.ompom.se/), jag spelar den ju själv också och att få höra den med Junekvintetten var som att låna ut sin käraste docka och få den helt ompysslad med splirrans fina kläder :) Helt allvarligt så var det svårt att sitta still och vara tyst! Var tvungen att sjunga med lite, det fanns en bit musik inom mej som var tvungen att komma ut helt enkelt. Kracks version är ju helt fantastisk också såklart, det är ju en av anledningarna till att den är en av de låtar jag tycker är roligast att spela:)

I vanlig ordning stövlade jag in i sista sekunden, i vanlig ordning njöt jag av musiken i både kropp och själ... Som Irmtrand på Irland sa "Her body is full of music". Hur kan något INTE vara musik? Hur kan man INTE vilja stanna upp och lyssna till toner och bara åka med?

Kram & kärlek, tack för idag och tack alla ni som spelar musik för mig! Vad vore livet utan er?? Väldigt tyst:)