Genom Ajna

Medans jag står och stampar min egen grop längtar jag som aldrig förr efter frihet.
Det var inte värt det, jobba aldrig ihjäl er, lova mej det! Man blir helt jävla handikappad.
Vad göra? Spela musik. Förhoppningsvis orkar jag leta stipendier ikväll eller imorrn. Efter regn kommer solsken..

 

Igår var den minst braiga dagen på länge, började med en mardröm där känslorna höll i sig hela dagen och jag förstod att dom där zombiesarna som misshandlade människor i drömmen symboliserade de tankar som jag inte orkar hålla borta när jag blir för trött.
Som säger att jag inte åstadkommer något, som försätter mej själv i en offerroll.

Det brukar bli att jag bara gråter i frustration, inte just av tankarna för jag vet att dom inte är sanna, men inför alla moment (som ta in posten, tvätta osv) blir jag som en trött barnunge som inte orkar göra momentet att ta på sig alla ytterkläderna och följa med hem från dagis..

 

Något jag inte lyckats med innan var iaf att jag igår orkade spela både durspel och fiol, inte illa :) Så det går ju helt klart åt rätt håll. Livsgnistan is back;)

Jag har gett mej fan på att skriva egen musik, men det är fasen inget lätt alltså. Många tror att man bara får grejer till sig och sen blir allt perfekt på en gång.

Men så är det verkligen inte, man kanske får känslan i låten och grundpelare direkt, men att få en färdig låt som man är nöjd med, det är inte så bara!

Jag har gjort egen musik rätt länge, men först nu börjar allt lossna. Det är bara att öva, öva. Och lyssna på andras arrangemang och låta sig inspireras. Det finns så mycket verktyg som man kanske inte alltid tänker på. Pauser, tonartsbyten, dynamik, enkelhet, variation, allmänt flipp osv.

Övar man på att "känna" dessa automatiskt så är man plötsligt mkt mer "rik".

 

Hursomhelst..

 

Jag skickade in en blankett om avregistrering på min enskilda firma för ett par veckor sen, men jag har fortfarande inte fått nån bekräftelse. Så igår skulle jag in på nätet för man kan också göra det via hemsidan, men det gick inte. Man får ju leta i hundra år och jag orkar bara leta i ungefär 10 sekunder sen kastar jag nästan ut datorn genom fönstret.. Inte för att det är datorns fel, men när jag inte kan koncentrera mej så blir det humöret som kommer fram. Japp.

Det känns som att jag är glad oftare nu än i början av sjukskrivningen, men jag orkar mindre. Konstigt. Men psykologen har säkert en perfekt förklaring på detta fenomen nästa vecka. Håll tummarna att jag får beviljat pengar från soc också, nu har jag ju på papper allt jag ska ha.

Som tur är så har jag massvis med goa vänner och familj som ställer upp när det krisar, det är jag verkligen evigt tacksam över.... <3<3<3

 

Igår lyste solen, och jag och hundarna gav oss ut på lite äventyr här i skogarna..