Genom Ajna

Om filosofi, hundar och fioler i vått gräs.

Att tillåta en känsla, istället för att prata omkull den.

Publicerad 2013-01-25 12:17:49 i Allmänt,

Äntligen snart helg.... Då behöver man inte tänka på vardagliga saker..
"pff, du är ju sjukskriven, du gå väl å glassar" kanske du tänker nu.
Men så är det verkligen inte, samtal ska ringas, möten ska genomföras med myndigheter och sen ska man försöka återhämta sig däremellan.
MEN, det går framåt, för nu tillåter jag en känsla istället för att prata omkull den... Stor skillnad! Jag tillåter den i hela kroppen, och känner efter hur det känns att vara rädd, och samtidigt andas, tills det släpper.
Jag skulle t.ex. ringa ett samtal innan. Till en person där jag känner att jag behöver säga rätt saker, vara rätt, göra ett bra intryck... Jag har känt en viss prestationsångest i samtal (som många unga) nu när jag blivit så trött i skallen och inte orkar hålla masken inför folk.
Så nu testade jag en grej; att släppa fram rädslan i kroppen och riktigt känna hur den känns. Välkomna den med öppna armar, istället för att undvika den och prata omkull den med tankar som: Det kommer gå bra, jag är bra som jag är, personen jag ringer tänker säkert inte på det här och det här.. Osv!
Oh jisses vad hjärtat bultade när jag väl tillät rädslan att entra kroppen;) Men den måste nog genom kroppen för att komma ut. Om man slutar sträva mot, så åker den förbi? Om man slutar tänka, och börjar känna istället...
 
 Det är otroligt intressant hur man på nåt vis hela tiden funderar på HUR man ska göra och bete sig för att läka hjärnan, hur man ska göra för att ta itu med vissa känslor osv. Som om det berodde på något man själv gjort. Som om man själv är orsaken till det man känner, och på nåt vis letar efter ett sätt att rätta till det på. Men, så är det ju inte, så klart. Därför ska jag sluta tänka som så.
Därför älskar jag musiken tror jag, när man spelar slappnar hjärnan av och tankeverksamheten stannar upp. Den är nog min räddning;)
 
Nu ska jag och hundarna ut på en liten koppelpromenad, sen drar jag och Sallie till skogs. Jag tror att det är för kallt för småttingarna att gå i skogen idag.
 
Ha en fin eftermiddag!
 
Kärlek.
Kommentarer (0)

Tyngden i pms.

Publicerad 2013-01-24 20:34:28 i Allmänt,

Jag hoppar över stugan eftersom den är för dyr att bo i för en person.
 
Om dagen;
Jag FATTAR inte hur arg jag kan bli. Idag har varit den värsta pms-dagen på flera månader och jag tippar på att det berodde på att jag skulle iväg på möte hos socialen idag. Vaknade tidigt och kunde inte somna om eftersom jag visste att jag skulle iväg.
Jag är 10 gånger värre än skomakaren i Bullerbyn och jag hinner inte räkna till 20 för jag exploderar innan jag vet ordet av det..... Dags att börja äta hormon-balanserings-piller??
För det mesta brukar jag skrika i en kudde, men idag var det stackars Sallie som fick sig en åthutning, för att vara diskret i ordvalet.... Tillsammans går vi på en väg som förhoppningsvis går framåt, jag och Sallie. I nästa liv ska jag vara hennes hund och stå vid hennes sida, så som hon står vid min <3
 
 
Hur vet man om man släpper saker, eller förtränger dom?
 
Imorrn ska jag ringa lite samtal och byta vårdcentral eftersom min läkare var mer intresserad av att ifrågasätta HUR jag kunnat bli sån här, än att lyssna på hur min hjärna inte funkar.
 
Kram..
 
/Tilda som kravlar sig upp ur pms-träsket...
 
Kommentarer (0)

Möblers egna själ

Publicerad 2013-01-24 00:05:00 i Allmänt,

Har ni tänkt på en sak, hur faktiskt varje möbel i ett hus har sin egen historia?
I alla fall så är det så i min stuga.
 
Mattan som jag ser framför mig t.ex. hittade jag på vägen en sommarkväll när vi hade varit och badat.
Skrivbordet kommer från farfar. Stolarna här uppe kommer från någon egen lägenhet i stan och skulle slängas. Den lilla byrån med lakan i hade jag en gång för måånga år sen ett akvarium på. Jag älskar fiskar.
Byrån brevid köpte jag på loppis och har målat stjärnor på. På andra sidan står en liten låg byrå som jag fått av mamma, som hon köpt på loppis en gång.
På en 4:e byrå står det ett julkort jag fick av min "låtsasdotter" för ett par år sen, brevid står ett foto på oss tillsammans när hon är runt 7 år.
Bordet här uppe tillhörde stugan när jag flyttade hit. Det var så ruskitgt slitet så jag har målat om det. På bordet står en ljushållare som en fd pojkvän fick i julklapp av sitt jobb en gång, jag fick den av honom eftersom jag gillade den så mycket.
Köksbordet nere har jag fått av min syster. Den ena av byråsarna nere har jag fått av några vänner, de hade köpt den på IKEA. Den andra har jag köpt på loppis och det är skrivet vem som gjort den/köpt den på baksidan + årtal (60-tal).
Förvaringsbyrån med allt-i-allo har jag fått av min grannfamilj som hade den till en av sina pojkar när dom var små. Den är vit och gamla klistermärken sitter kvar.
Orgeln som står där också, var en gång en gåva till en kvinna från en fängelsedirektör, för att hon gjorde ett bra jobb (Var det så Henry??). Henrys mamma är alltså den ursprunglige ägaren, och det var på den som hon lärde sig att spela orgel.
 
Sängen jag sitter i bodde en gång i ladugården. Haha.
Yllefilten som ligger på har jag fått av en kvinna som räddade den från soporna, ett helt dödsbo ska slängas och jag hoppas att den personen som ägde den tidigare skulle bli glad av att den numera bor hos mig.
Lampan brevid sängen fick jag av mina föräldrar när vi besökte en av alla glasbutiker i vårt glasrike.
 
I trappen på en hylla står en porslinsdocka som jag fick efter branden, eftersom den gamla blev så rökskadad så den gick inte få nån ordning på. Den hade jag fått när mamma o pappa var i stora staden Stockholm när jag var liten. Eller om det nu bara va pappa, jag minns inte, det kanske var nån annan xP
Men jag minns så väl, när jag fick paketet. Och innanför plast-kartongen så var en alldeles perfekt, äkta porslinsocka med lockigt, ljust hår. Med blå sjömansklänning och ljus hy.
 
Till köket; Hyllan i fönstret hjälpte en vän mig att sätta upp. En av väldigt få gånger jag haft äran att ha denna prins i mitt hem. Den andra hyllan fick jag av en annan prins i julklapp. En tredje hylla gjorde jag själv i slöjden i mellanstadiet. Blomman i fönstret fick jag av syrran i inflyttningspresent när jag flyttade in. Det är en porslinsblomma (tror jag dom kallas, sånna som klättrar) och den har kommit lååångt i livet;P
Vattenkokaren fick jag av en som skulle köpa en silvrig istället.
På väggen hänger teckningar som jag fått av barn. De föreställer mitt hus, en hund, mej själv och en flicka (som ritade teckningen).
 
Ja, det är väl inte direkt så att jag har valt ut mina möbler för ett strukturerad och ordnad inredning direkt. Men det är otroligt mysigt här, och allt jag ser påminner mig om vilka fantastiska människor jag har runtom mig, som skänker mej saker de inte längre behöver;)
 
Det var lite om möbler. Jag känner att jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om alla mina saker, men då får jag aldrig sova;)
Det skulle vara väldigt intressant att läsa om någon annans möbler! Länka gärna om ni skriver:)
 
Ljus & Kärlek!
Kommentarer (0)

Beslutsångest

Publicerad 2013-01-23 18:49:00 i Allmänt,

 
Ska jag ändå gå här och drälla och ändå inte ha några pengar över till resa/instrument/diverse roliga grejer, så kan jag lika gärna flytta till en stuga där jag kan elda och odla också?
Och dessutom får vara i fred på somrarna, slipper både folk som ständigt går förbi min tomt så hundarna blir galna + en granngubbe som måste stå å glo efter vad jag håller på med hela tiden.
 
Nu är det en stuga ledig bara några kilometer härifrån.
Jag tror att jag skulle må bättre av att få pyssla med ved, trädgård och diverse gårdssysslor, och imorrn ska jag till soc och söka pengar och då ska jag säga att jag vill flytta.
 
Jag har skrivit en lista med båda husen, för och nackdelar + konserkvenser och risker.
Det som väger tungt i den "nya" stugan är att det finns tvättmaskin och dusch. I pepparkakshuset finns ju ingen värme i köket och toan, vilket gör att det går undan väldans med morgonbestyren;) Tvättmaskin finns i grannhuset och den krånglar alltid...
I den "nya" stugan finns det utrymme, vedspis och kamin, - jag får vara ifred och kan söka mig till människor när jag vill istället. Jag har funderat på om det är en flykt, men det tror jag inte. Snarare ett sätt att koppla av.
Det är dessutom cykel och gångavstånd till badsjö!! Just precis den sjön jag alltid åker till på somrarna och badar med Sallie... Det vore ju helt underbart att kunna GÅ dit genom skogen på den lilla grusvägen med min hund, sjungandes på en liten sånglek (Är gräset grönare på andra sidan eller vaddå!!).
Det finns jordkällare och en pytteliten gäststuga också.. Oh där kan man måla möbler =P
Vad jag är rädd för är; att det blir väääldigt mörkt på kvällarna. Där finns inga gatlysen och skogarna kryllar av vildsvin. Å andra sidan går man ju inga skogspromenader efter skymning, och man kan ju sätta upp rörelselampor på väggarna som tänds när man kommer hem, eller hur?
Till pepparkakshuset finns parkering, i nya stugan får man skotta... Men skulle det bli alldeles för mkt snö nån gång, så är min hyresvärd säkert så snäll att han kommer med traktorn... Han röjde ju upp ett trädgårdsland sist jag var på väg att flytta dit;)
Pepparkakshuset är typ 15 kvm + sovloft, nya stugan är 95 kvm.. Nybyggt kök, nytt badrum, nyisolerade golv + tak och halvmånefönstren på övervåningen... Det är väldigt fint skick med andra ord.
Pepparkakshuset blåser vinden i ansiktet på mej när jag ska sova, om det är storm ute.. Det välter snart, med andra ord;)
Vad jag också är rädd för är att när jag ska börja jobba så måste jag jobba så mkt för att betala hyran (som är rätt dyr), att jag kommer ta ut mig för mycket igen.
Jag är rädd att jag kommer bli besviken.
 
Men ska jag sitta här i min trygga bubbla och vänta på vaddå?!
 
Jag analyserar mina tankar alldeles för mycket, och borde lyssna mer på hjärtat.....
 
Mitt hjärta säger: "kör!"
Mina tankar säger; "Lika bra att lägga ner, du kommer med stor sannolikhet att bli besviken."
 
Kram & Kärlek!
Kommentarer (2)

Sugen på vår och landsbygd

Publicerad 2013-01-22 18:00:32 i Allmänt,

Tjihoo, just nu känner jag mig faktiskt ungefär som mitt vanliga jag!
Det tar alltså en hel vecka att återhämta sig någorlunda från diverse aktiviteter och möten.
Jag skulle vilja börja jobba på en gård. I lugn och ro pyssla om djur, städa, fixa trädgårdsarbete.. Börja i en helt annan ände än vad jag jobbat med innan.
Jag måste bara ta det jääätttelugnt. Och lära mig att få lika mycket energi som jag ger?
 
Tycker det är helt galet att lärling-grejen har tagits bort. Jag känner att det är omöjligt att ge sig på att läsa nu, däremot skulle jag vilja prova på att gå och lära mig lite praktiskt hos någon.
Det är så jävla synd att allt är 100% eller 0% i detta uppochner-vända samhälle.
 
På nåt vis ska det gå.
 
Ha en fin kväll!
Kommentarer (0)

En vanlig dag.

Publicerad 2013-01-21 11:23:17 i Allmänt,

Efter att ha haft lite bakslag med skallebanken så känner jag en lite lustig frid idag.
Kanske är det för att inget står på schemat förrän på Torsdag denna veckan?
Kanske är det för att jag fått en ny insikt om att jag är livrädd för att må dåligt, för att jag tror att jag inte är tillräcklig då?
Det är väldigt intressant att se vad som ploppar upp om man HINNER se efter och ta hand om sig själv.
 
Nu ska jag packa ner varm chokladmjölk och en stor yllefilt, sen ska jag, min kära vän Marita och alla hundarna ut i skogen på en långpromenad.
Hoppas vi inte fryser fast och hoppas vi slipper grävningar och älgar som typ anföll oss sist!
 
 
Ha en underbar Måndag allihopa. Kärlek!
Kommentarer (0)

Filtar för själen?

Publicerad 2013-01-21 00:14:42 i Allmänt,

 
God kväll :)
 
Mina fina grannar som jag umgås med och nästan bor hos (hehe), har ju en vedspis i sitt kök.
Oooh, igår gjorde vi risgrynsgröt och den blev förstås såå god. Sen provade vi ugnen och gjorde varma mackor, mumma.
Idag googlade jag lite och lärde mig hur man ställer temperaturen, så idag blev det hallongrottor och bröd som bakades! Det känns så gott i hela själen måste jag säga!
Nästa hus jag bor i ska LÄTT ha spis och kakelugnar, annars kan jag lika gärna bo kvar i den här sommarstugan med el-uppvärmning hela livet!!
 
Igår var vi på loppisen och handlade lite, jag köpte några nya tallrikar. Dom var jättefina. Jag ska skänka bort IKEA-tallrikarna tänkte jag. Dom som är hela fortfarande;) Saker har en tendens att hoppa ur näven på mej...
 
Min andra granne ringde och undrade om jag behövde lite filtar till hundarna bl.a. Oh det behövs alltid för det går alltid sönder och nu är det så kallt på nedervåningen på golvet så lite extra är bara fint.
Nu var det väldigt fina filtar, så dom tar jag själv och så får hundarna de jag inte längre vill ha;) En stor, fin yllefilt som just nu hänger ute på vädring. Oh den måste vara jättevarm och go. Den ska jag ha som överkast.
Sen en tunn filt, brun/gul/orange som man kan ha över axlarna i vår.  Riktigt snygg tycker jag! Sen en till stor filt som jag tänkt ha som överkast, men kanske mer sommartid och då man inte behöver så mkt värme.
Sen ett par kuddar, det behövde jag för jag äger bara 2 och när jag har gäster kan det vara gott att ha en ordentlig kudde.
Det var så att det var alla grejer som skulle slängas, en kvinna som gått bort och detta är grejer som skulle tömmas ur hennes lägenhet. Jag tackar så allra ödmjukast för att jag fått ta över dessa filtar och täcke, det kommer väl till användning!
 
Nu blir det till att sova.
 
God natt! Kram! Jag hoppas och önskar att ni ALLA sover varmt <3
Även alla uteliggare och fattiga i denna värld..... Hoppas vi snart får balans i vår värld.
Kommentarer (0)

En hel radda om prestationsångest.

Publicerad 2013-01-18 12:48:00 i Allmänt,

 
Jag tror jag fattar!
 
För några år sen när jag flyttade hit så vågade jag faktiskt knappt tanka bilen. Min kompis Clara fick följa med mej sent på kvällen (då bensinmacken var tom) och hjälpa mig. Det tog nog ett år innan jag ens vågade tanka på en annan mack sen. Jag har sen dess "talat mej själv tillrätta" genom att öva på min självkänsla och den här övertalningsmetoden då. "Det går bra, ingen kollar ju ändå även om det känns så, bara gör det du gör" osv.
Det har gått bra sen dess, jag menar det är ju inte handikappande även om jag ibland fortfarande kan bli nervös eller att det knyter sig. Detta i olika situationer.
 
Sen sprang jag ju på en sida som jag länkade till igår, sidan om prestationsångest.
I morse funderade jag på den här meningen; "Prestationsångest handlar i grunden om vår rädsla för att inte bli godkända och ytterst inte älskade. Vi lever i illusionen om att det är vad vi presterar som avgör hur betydelsefulla vi är för andra människor."
Om jag inte förenar mitt självvärde med min prestation, varför anstränger jag mej då så förbannat? En prestation handlar ju inte bara om "storslagna" saker, utan ett vanligt samtal är ju en prestation. Jag var ihop med en kille i ett par veckor i höstas, jag var helt slut när det väl nådde sin ände haha;P Jag hade ju försökt göra allt för att bli accepterad och bara insläppt. Nu var den killen tydligen ett arsel och var otrogen och drog trots stora löften. Det kändes ju inte så bra, men smärtan det förde med sig visade att det inte handlade om honom utan om något som redan fanns inom mig.
"Varför räcker jag inte till?"
 
Det har nog inte gjort saken bättre att mina prestationer på jobbet har avgjort om jag fått behålla jobbet eller inte. Det gäller att bli omtyckt av personal, föräldrar och rektorer, och med nya jobb flera gånger i månaden är det kanske inte konstigt att jag blivit utmattad.
 
Så nu är frågan.. Vad gör jag nu?
 
Jag VET ju att jag är lika mycket värd som alla andra, det har jag ju tutat i mej själv i flera år nu. Det är nog något jag måste börja visa mig själv. Hur då?
Hur kan jag börja få in i min hjärna att andra INTE har krav på mej?
Jag har jobbat så bra på den här biten men det verkar finnas lite kvar. Det bästa är att ju fler insikter man får, desto mer frid känner man inombords!
 
Nåväl, nu ska jag ta ut grannhunden som vill ut och kissa, sen drar jag ut i skooogen med mina egna :)
 
Kram & Kärlek!
Kommentarer (0)

Om att vara en helt vanlig människa med 20+ kris;)

Publicerad 2013-01-17 20:13:00 i Allmänt,

Jag har funderat lite.
Psykologen vill få det till att jag har prestationsångest, jag trodde jag visste vad det var men jag googlade och kom på att det där är ju inte alls så jag upplever det.
Jag presterar utan att få ångest, jag har ju övat på scen-nervositeten men att kalla det för prestationsångest är ett väldigt starkt ord.
Visst, jag har nog känt tidigare (för några år sen) när jag hade en otroligt låg självkänsla att om jag INTE presterar så räknas jag inte. Men, det känner jag nu att jag gör och idag gläds jag åt andra och känner mig själv väldigt lyckligt lottad (för det är jag ju!!) :)
 
Äh, jag tror jag ska byta psykolog. Jag pratar en massa men får knappt nån respons, blir bara ännu mer förvirrad..
Nu kan man ju tolka det här också som att hjärnan vill undanröja en undermedveten ångest eller rädsla genom att säga så här, men va tusan i så fall så kommer den visa sig i form av tvångstankar, bitterhet, offertänk eller fobi och då lovar jag att säga till. Så länge man är glad, arg, och lite alltmöjligt i en salig röra så är man bara människa.
Suck.. Man kan ju grubbla hur mycket som helst.. ;) Den obalansen jag känt tror jag är förknippad med utmattningen. Jag känner mej som mig själv nu igen, det gjorde jag inte innan när jag var som tröttast.
 
Hursomhelst, så sprang jag på den här artikeln, den tar upp mycket av vad jag upplever just nu.
Framför allt meningen; "Du kan inte fatta några beslut för att du inte vet vad du vill. Och du vet inte vad du vill för att du inte vet vem du är. Eftersom du får lov att vara vem du vill."
http://www.dn.se/livsstil/halsa/jag-kande-att-jag-skot-livet-framfor-mig?rm=print
 
Haha, 20+ kris!
Jag känner att jag har en stark jag-identitet, men just det här med att ALLT är möjligt blir man lixom galen på till slut. Det hade varit lättare att välja om det fanns färre spår lixom. Idag vet ju knappt barnen om de ska bli man eller kvinna när de blir stora;)
 
Sen är ju inte huvudsaken VAD man gör, utan att man gör NÅT.
Och just nu håller jag på att återhämta mig från en utmattning, och det går riktigt bra:)
 
En annan sida är denna;http://www.expowera.se/mentor/foretaget/organisera_halsa_mental_prestation.htm

Där står det bl.a. "Bekräftelsen vi får genom att prestera fungerar som substitut för den kärlek vi
egentligen vill känna till oss själva."
Det tror jag är kärnan i att jag känt att jag MÅSTE prestera.
På nåt vis har det lösts upp, nu känner jag inte alls att jag måste vara på samma sätt som innan. Det är underbart med utveckling och insikt:)
 
Kram & Kärlek!
 
 
Kommentarer (0)

Lite vinterbilder.

Publicerad 2013-01-16 16:20:56 i Allmänt,

 
God dag!
 
Idag har jag inte haft NÅT på schemat, så himla skööönt..... Jo jag kontaktade försäkringskassan för å följa upp min sjukpenning. Dom hade ju såklart trasslat till det, men nu orkar jag inte sitta å tjöta om skit som inte ger nåt;)
 
Igår kväll hade vi rep med bandet, oooh äntligen hittade jag mej själv igen;)
 
Allt prat om prestationer har gjort att jag känner att jag inte får prestera alls, men så var säkert inte tanken. Men allt prat blir jag alldeles virrig av!
Lixom, ok hur vet jag skillnad på vad jag brinner för, eller om jag gör nåt för att prestera?? Sånna där undermedvetna tankar känns lite väl mycket överkurs att hålla reda på.
Ok farbror psykolog menar att det är prestationsprinsessan som fått mej utmattad från början. Ok, jo jag känner ju att nu när jag förstår att man inte MÅSTE prata med ALLA, och inte MÅSTE vara övertrevlig och synas för att bli sedd. Det känns bra med det, jag är nöjd där, jag känner till och med mig mer värdefull (ja den insikten kanske har kommit på plats nu), jag tänker inte gräva mer.
 
Idag kände jag inte huvudvärken alls en kort stund, hurra:D Jag måste bara fortsätta ta det lugnt fastän jag känner att jag har energi, ja alltså inte köra på i 180, utan kanske mer 90.
 
Idag hade vi en härlig promenad vid sjön vi badar i på sommaren. Haha det var så roligt, för hundarna beter sig som seriefigurer xD
 
Här kommer lite pics...
 
 
Hemfärd, 3 av 6 hundar syns, tur man har småhundar;P
 
Ha en fin kväll!
Kommentarer (0)

Om min vilja och rädsla.

Publicerad 2013-01-15 13:18:22 i Allmänt,

 
Jasså, det har smygit in sig en trojare i min dator..... Den är superseg och beter sig konstigt. Dags att rensa ur..
 
Vill bara berätta att jag har varit hos psykologen idag.  Den största insikten idag handlar om mål.
Jag berättade om att jag är expert på att dra igång projekt, men har så svårt att slutföra dom.. Det rinner ut i sanden, eller så är det inte roligt längre.. Jag vet inte vad jag vill jobba med ens för när jag bestämt mej för en sak så håller det ett tag och sen tröttnar jag.
 
Ja, så började han prata om rädsla. Hur jag hanterar den och hur känns den.
Hjärnan kan planera långt fram, jag planerar och känner ambition.. Kroppen lever i nuet. När det börjar närma sig så börjar kroppen känna rädsla. Och då krockar min vilja och mitt mål med projektet med rädslan som finns i kroppen. Så blir det att jag säger att jag inte längre har lust, eller så rinner saker o ting ut i sanden....
Ett väldigt effektivt sätt att undvika rädslan på!
Hur har jag inte sett detta innan? Det känns iaf väldigt bra att bli medveten om detta.
 
Insikten om att man inte måste prestera håller också på att sjunka in. När jag inte presterar? Då kommer det en lite obehaglig känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är för en. Kanske är det den som är Rädslan?
 
Vi pratade också om tankar, och jag fick höra att jag tänker väldigt mycket. Tänker på vad man inte ska tänka, vad man borde tänka, och också på att inte tänka. Jo, visst är det så =S Så min läxa är att... Andas!
 
Det känns bra. Jag är på väg mot inre harmoni och balans.
 
Nu blir det skogen, och ANDNING! ;)
 
Kärlek <3
Kommentarer (0)

Folkmusik

Publicerad 2013-01-14 20:47:51 i Allmänt,

Oj oj oj vad bra det här äär...!
http://www.youtube.com/watch?v=qhCuvPbCsZk

I morse bytte jag till nya strängar på felan så nu känns allt som nytt!
Jag blir lika förvånad varje gång.... ;)
Kommentarer (0)

Hjärnans mysterium i läkarvårdens klor.

Publicerad 2013-01-14 14:43:06 i Allmänt,

 
God Måndag!
 
Idag var jag hos läkaren. En ny igen så klart eftersom det tydligen bara finns vikarierande läkare där jag går =/
Det var sannerligen det mest intressanta besöket jag haft, jag vet seriöst inte om jag ska skratta eller gråta!
Jag började med att gråta på vägen hem, så nu får jag väl skratta då.
Den här läkaren ställde mig frågan, och tittade mej djuupt in i ögonen;
"Hur kan du ha blivit utbränd, när du knappt jobbat något?"
Eh ja, det var den frågan jag hoppades att DU kunde svara på, pucko.
Han förklarade hur lätt det är att jobba på förskola och att det bara är att armbåga sig fram.... Ja, med den inställningen förstår jag att det skulle vara lätt att jobba på förskola, men då får man knappast behålla jobbet..
Ja, som timvikarie gäller det att visa framfötterna hela tiden så att man blir den som de väljer att ringa tillbaka. Lätt att se i efterhand att det är de höga kraven som fått mig på fall, samt att man byter avdelning och skola flera gånger i månaden.
Hursomhelst, så eftersom den här läkaren var mer intresserad av att tala om för mig hur jag skulle behandla mina medmänniskor än att lyssna på mig vad jag har för symtom så tänker jag väl knappast gå tillbaka dit..
Jag är iaf sjukskriven en månad till, skönt att ha släppt den stenen nu. Jag vet att så fort jag inte blir sjukskriven så vill soc att jag börjar timvicka igen. Jag ska ta upp detta med psykologen imorrn och se vad han har för lugnande ord!
Jag har börjat dra ner på socker igen efter jul och kör mycket soppa nu, för att rensa ur kroppen lite. Hoppas det får mej piggare :)
Skillnaden från för en månad sen och nu, är att för en månad sen så hade jag ingen lust att ge mej ut bland folk, ingen lust att spela, ingen lust att träffa någon.... Nu har jag inte mer energi, men jag har LUST att spela, träffa vänner, leka och hitta på saker..... DET tänker jag INTE låta en galen doktor ta ifrån mig!
 
Nu ska jag ta det lugnt och bara lita på vad som händer....
 
Kram & Hepp!
 
Kommentarer (0)

Lyxen att få lyssna på musik.

Publicerad 2013-01-13 20:54:29 i Allmänt,

Jag har de senaste dagarna fokuserat på att låta livet bära mig, istället för att jag ska vara ett steg före livet.
Det är svårt, men jag har känt att det går.

Vilka fina kvällar jag haft denna helgen. Igår var jag på en supermysig konsert med Jenny Ritter band & den snygge Simon Nyberg. Wow, en röst som smeker själen på ett mycket behagligt sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=IR1_AXb0ZLs

 

Ikväll blev det också en Vinterkonsert med Junekvintetten och kören i Öxnehaga kyrkan. Vilken lyx! Faxshottisen är jag van vid att höra med Krack (http://www.krack.ompom.se/), jag spelar den ju själv också och att få höra den med Junekvintetten var som att låna ut sin käraste docka och få den helt ompysslad med splirrans fina kläder :) Helt allvarligt så var det svårt att sitta still och vara tyst! Var tvungen att sjunga med lite, det fanns en bit musik inom mej som var tvungen att komma ut helt enkelt. Kracks version är ju helt fantastisk också såklart, det är ju en av anledningarna till att den är en av de låtar jag tycker är roligast att spela:)

I vanlig ordning stövlade jag in i sista sekunden, i vanlig ordning njöt jag av musiken i både kropp och själ... Som Irmtrand på Irland sa "Her body is full of music". Hur kan något INTE vara musik? Hur kan man INTE vilja stanna upp och lyssna till toner och bara åka med?

Kram & kärlek, tack för idag och tack alla ni som spelar musik för mig! Vad vore livet utan er?? Väldigt tyst:)

 

 

Kommentarer (0)

Mat

Publicerad 2013-01-13 13:03:22 i Allmänt,

 
God middag!
Snart är det dags för lite styrketräning och sen byta strängar på felan. Spännande!
Idag sov jag riktigt länge, trots att jag somnade tidigt igår. Då var det nog behövligt. Idag kokar jag risgrynsgröt till lunch. Den serveras med ljus sirap och chokladglögg, mumma :) Sen blir det att åka och slänga lite skräp, och sen en vända i skogen.
En helt vanlig dag.
 
Igår hade jag lunchgäster, jag serverade grönsakssoppa med getost på och solrosfrön som jag fräst i vitlöksolivolja (jättelätt att göra själv, man lägger helt enkelt bara vitlöksklyftor i olivolja och låter stå några dagar). Även färsk spenat. Det var ett nytt recept så det var spännande att prova, blev jättegott!
Till hade vi ett glas mjölk och majsmuffins.
Glass & kaffe till efterrätt, mumma... :)
 
 
 
 
Tjipp!
Kommentarer (0)

Utmattningssyndrom-symtom

Publicerad 2013-01-11 16:18:28 i Allmänt,

Igår var jag på ett möte på kvällen och det var väldigt mycket lyssna och koncentrera sig, även om det var typ bara det jag gjorde så är man ju lite väck idag.
Men mat måste man ju ha så jag åkte till stan för att handla! Hahaha, jag fnissade lite när jag trodde jag skulle till kassorna, men möttes av en dörr; "Endast personal", jaha vart tusan är jag tänkte jag! Inte bara det att jag går vilse inne på stormarknaden, när jag kommer hem och packar upp mina varor så kommer det upp en grön mjölk... Hmm.. Undra vem jag snodde den ifrån och hur det gick till, för jag har iaf inte köpt den!!
*tur man träffar psykolog* ;)

Trevlig helg!
Kommentarer (0)

Prestationsprinsessan.

Publicerad 2013-01-08 17:29:00 i Allmänt,

Hej hopp!
 
Idag har jag varit hos farbror psykolog. Först tänkte jag att han inte var så bra, men sen märkte jag hur obekväm jag blev och att en tystnad var nödvändig, just för att den var obekväm.
 
Jag var där som en uppföljning av utmattningen, och vi pratade om lite allt möjligt - om hur livet funkar och mina tankar och känslor kring saker och ting. Mitt största bekymmer är att jag blir så otroligt trött väldigt lätt. Att jag älskar att umgås med vänner och vara ute i sociala sammanhang, men att jag blir så tömd på energi av det.
Vi pratade om att prestera. Att det t.ex. tar väldigt mycket energi.
Så frågade han; "Vad händer om du inte presterar?"
Va, tänkte jag... Då finns jag ju inte.. Gråter jag för att jag är trött, eller för att vi har öppnat en dörr till något som jag inte visste fanns?
 
Synnerligen intressant. Jag är en prestationsprinsessa. Genast känner jag mig på nåt vis lättad och jag känner att detta är vägen till en inre balans.
 
På förmiddagen idag så var jag tvungen att åka till stan, skatteverket hade inte fått in min blankett om avregistrering av företaget så jag var tvungen att besöka dom och gå bort till socialtjänsten med ett "bevis" om att det är avregistrerat (med företag får man inga pengar även om man aldrig tjänat en krona på det).
Jag hade en timme kvar på parkeringen när jag var klar, så jag passade på att gå in i Sofiakyrkan. På Irland satt jag mycket i kyrkorna för att lugna mitt sinne och få lite frid och jag har länge velat gå in och bara sitta där lite.
Jag blev väldigt glad att läsa dagens bibelord som var Markus 1:29-32. Det handlar om när Jesus och hans efterföljare lämnat synagogan och gick hem till Simon och Andreas. Där låg Simons svärmor i svår feber. Jesus tog hennes hand och reste henne upp, då lämnade febern henne.
 
Jag tolkar detta som ett tecken på att jag kommer bli frisk i min lilla hjärna. ;) Under eftermiddagen träffar jag en man som ger mej en insikt som gör att jag faktiskt känner att något har vänt inom mej. Symboliken är ganska solklar enligt mig!
Vad det än är för kraft där ute så hjälper den alla, om man bara ber om den.
 
Det ska bli väldigt intressant att jobba vidare med den här psykologen och se hur jag kan komma vidare. Jag kommer med största sannolikhet uppdatera här, så keep lookin!
 
Kram & kärlek! <3
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Tilda

Hej! Jag är en 27 årig kvinna som bor utanför Jönköping. I denna bloggen skriver jag om olika filosofiska frågor, andlighet och jag uttrycker det mesta som behöver uttryckas i mitt liv. Hösten 2012 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom och bloggen är också till som en kanal till andra som känner igen sig. Var rädda om er också varandra!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela